Varför förminskar utrikesminister Maria Malmer Stenegard Sverige? 

Onsdagen den 12 februari presenterade utrikesminister Maria Malmer Stenergard regeringens utrikesdeklaration. Det är väl ingen överraskning att vi på LO har invändningar mot den. Men låt mig ändå börja med de områden där vi faktiskt har en samsyn. För de finns.

Det är bra att utrikesministern betonar vikten av att värna demokratin. Den är mer hotad än på länge. Det är toppen att hon lyfter det europeiska samarbetet. EU är viktigt för Sveriges trygghet, ekonomi och välstånd.

Bistånd på skammens gräns

Vi välkomnar också att utrikesministern tar upp den roll biståndet spelar för fattigdomsbekämpning och en demokratisk samhällsutveckling. Allt detta är exempel på områden där Sveriges röst i världen länge varit stark.

Men varför vill Maria Malmer Stenergard nu försvaga den och göra vårt land mindre än vad det är?

För samtidigt som utrikesdeklarationen lyfter vikten av internationellt bistånd så är Sveriges nedskärningar i biståndsbudgeten stora. Vi närmar oss skamgränsen på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, den minimigräns som FN enats om och som Sverige förbundit sig att respektera.

När en av världens största biståndsgivare, USAID, nu drabbas av Trumps motorsåg och  mister stora delar av sin finansiering borde  Sverige och andra tvärtom  kliva fram.

Drar ner stödet till FN

Samtidigt som utrikesdeklarationen tar upp FNs roll berörs inte Agenda 2030 och de globala målen om hållbar utveckling och en rättvis klimatomställning. FN:s Arbetsorganisation ILO och dess kärnkonventioner om arbetstagarnas rättigheter nämns inte överhuvudtaget.

I stället har regeringen kraftigt dragit ner på stödet till FN och dess organisationer. Trots att Sverige nu är ordförandeland för UN Women och utrikesministern hävdar att jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik, har regeringen övergivit den feministiska utrikespolitik som tidigare har varit en inspiration för omvärlden.

Samtidigt som Malmer Stenergard i ord ger sitt stöd till en tvåstatslösning för Israel och Palestina slopar regeringen det livsviktiga stödet till FN:s organ för palestinaflyktingar, UNRWA.

Regeringen drar sig undan

Vi har helt enkelt en regering som alltmer drar sig undan den globala arenan. Som försvagar Sveriges röst i världen. Vi får ett Sverige som backar och förminskas. Det är kanske inte konstigt att regeringen till och med berömmer sig av att det nu är fler som lämnar Sverige än som söker sig hit.

Regeringen säger sig i stället vilja prioritera Europa. Och givetvis är Europa viktigt. Men när den regelbaserade världsordningen nu öppet hotas av Trump, Putin och andra auktoritära ledare räcker det inte att bara fokusera på närområdet. Världen är större än så. Vad som händer globalt påverkar även oss. 

Från LO:s sida vill vi se ett Sverige som vågar ta plats, såväl i Europa som globalt. Ett Sverige som inte backar undan när demokrati och internationell rättsordning hotas. 

Sverige kan göra mer

Vi vill se en svensk utrikespolitik som står upp för global rättvisa och demokrati, för ett starkt FN och för ett internationellt bistånd som bidrar till att lyfta fler ur fattigdom. En utrikespolitik som lyfter vikten av goda villkor för arbetstagarna och som driver på för att fler länder ska ratificera ILO:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Sverige skulle kunna vara en viktig röst i världen. Vi är en stark industrination och en viktig aktör i EU. Vi har också alltid varit en viktig röst för demokrati, mänskliga rättigheter och ett starkt internationellt utvecklingssamarbete.

Inte minst är den svenska modellen med respekt för parterna på arbetsmarknaden och en fungerande social dialog ett exempel som uppmärksammats internationellt.  

Vi beklagar att regeringen trots vackra ord inte vill låta Sverige vara en sådan röst.