Avanza är för dem med ISK-konto – vi andra behöver Försäkringskassan
I ett välfärdsland är alla miljonärer, skriver Arbetets ledarskribent

Riskkapitalister får skattelättnader – andra får nöja sig med spar- och investeringstips, skriver Karina Cubilla.
Tidöregeringens ekonomiska politik gynnar dem som redan har. De med pengar på ett ISK-konto, en lön över 65 000 kronor i månaden eller ett bolån med ränteavdrag.
Prioriteringarna är tydliga. Det har, som bekant, inte blivit någon höjning av barnbidrag eller bostadsbidrag. A-kassan, en trygghet för rekordmånga arbetslösa, har försämrats. Det orättvisa karensavdraget består.
Inte heller har kommuner och regioner fått mer pengar för att rädda välfärden. Tvärtom blir det tuffare, både för dem som arbetar där och för dem som behöver den.
ISK är svaret på allt
Fuck off-kapital på ISK-konto är högerns svar på allt. Spara, bunkra, investera, planera. Riskkapitalister får skattelättnader – andra får nöja sig med spar- och investeringstips.
Men politiken har inte alltid syftat till att stötta dem som redan har. Tvärtom har många av de stora välfärdsingenjörerna strävat efter att jämna ut – inte bara mellan människor, utan också genom livet.
Livet har, förhoppningsvis, fler mål än lönsamhet. För den som vill ha utrymme för familjebildning, utbildning och frihet är välfärden ett bra alternativ.
I ett land med fungerande välfärd ersätter socialförsäkringar, hyresrätter och avgiftsfri högre utbildning det privata kapital som annars krävs.
Det är rättvist. Det känns bra i magen. Det finns jämställdhetsambitioner, och många försvarar systemet utifrån moral och rättvisa.
Inte en fråga om att vara snäll
Men välfärd handlar inte bara om att vara snäll. Ja, det är snällt – men framför allt är det rationellt. Det är rimligt att låta barn kosta. Lika rimligt att deras föräldrar gör det, genom föräldraförsäkring. Samma gäller äldre.
Det är inte bara en fråga om att ge folk en chans att leva ett bra liv. Det handlar om att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, ska ha förutsättningar att leva ett gott liv. Välfärden gör det möjligt för kvinnor att inte bli ekonomiskt utblottade av föräldraledighet eller sjukdom.
Den ser till att unga har en väg ut från fattigdom, och att äldre inte behöver oroa sig för att gå under av skenande vårdkostnader. Den omfördelar från de rika till de som verkligen behöver det – och det är klart att det stör de som lever på sina ISK-konton.
Det är logiskt att organisera samhället utifrån att vi lever ett helt liv. I den privatiserade mardröm vi nu rör oss mot förväntas du betala själv.
OECD och Världsbanken håller med
Och fler verkar förstå det. Jämfört med vår regering låter oberoende internationella institutioner som OECD, IMF och Världsbanken som rena rama sossarna. De ser fördelarna med en hybridmodell där marknadsekonomin regleras politiskt och välfärden jämnar ut, möjliggör ett gott liv för fler.
Livsval som för vissa känns spännande och självklara förblir drömmar för den som saknar ekonomi. Barn, studier, skilsmässa. Hur ska man våga lämna en dålig relation om det innebär ekonomisk katastrof?
Det är ingen liten sak att bekosta barnomsorg, utbildning, förlossning. Eller cancerbehandling, om det skulle behövas. Vem ska ha råd med det?
En utopi, påstår skeptikerna – och fortsätter urholka det gemensamma till fördel för en ekonomisk elit.
Försäkringskassan är dock en stabilare lösning än ISK-konto på Avanza. Och i ett välfärdsland är alla miljonärer från födseln. Det hatar svensk höger.