Efter tragedin i Örebro: Våldet som förändrar Sverige

”Ett tiotal döda” säger polisen på pressträffen. Och plötsligt förstår vi: så många liv i spillror.

Varför?

När skotten faller saknas logiken, ingen mening – bara en fruktansvärd, obönhörlig kraft som skapar chock och sorg.

Men vi kommer att söka svar. Motiv. Bevekelsegrunder. Ideologi? Vansinne? Både och?

Mycket är skrivet om att politiska attentatsmän och terrorister tar intryck av det offentliga samtalet, att en brutalisering av det politiska språket leder till brutalitet på gatorna.

Så flyttas gränserna

Ord har, kort sagt, betydelse, och det svenska debattklimatet måste ständigt bedömas i ljuset av de politiska mord och terrorbrott som har drabbat vårt land.

”När gränsen för vad som är normalt hela tiden flyttas fram kan det leda till att våldsbejakande extremister tycker sig ha stöd, inte bara för sin uppfattning, utan även för att begå brott”, har Säkerhetspolisen till exempel skrivit.

Men det är ju inte bara ord som flyttar gränser. Även handlingar gör det.

Vad är det för handlingar som präglar vår vardag?

Gränserna nöts ner

Sverige är ett land där barn skjuts inför sina föräldrar. Där en mamma med en bebis i famnen avrättas med ett skott i huvudet. Där barn mördar barn.

Där bostadshus bombas och beskjuts. Där barn sprängs till döds.

Där videor på barn och unga som förnedras och misshandlas sprids i sociala medier för att manifestera våldskapital och för att kränka motståndare.

Det är i ett sådant brutalt samhälle våra barn och unga växer upp. Och det är i ett sådant samhälle, där anständighetens gränser bit för bit nöts ned, som vi tvingas konstatera att det värsta massmordet i Sveriges moderna historia skett en februaritisdag i Örebro år 2024.

Hänger det ihop? Jag vet inte, men nog är det svårt att låtsas som att bakgrundsbruset inte hörs. Det är svårt att inte känna sig helt utmattad av allt våld.

Oron är politisk

För dem som förlorat någon i dag hjälper inga sådana resonemang. Inga analyser kan göra sorgen lättare att bära. För de anhöriga, de efterlevande, är detta just nu inte en del av en större berättelse om våld och samhällsutveckling. Det finns ett före och ett efter, ett sår i existensen som aldrig riktigt kommer läka.

Men oron som den senaste tidens många våldsbrott skapat är politik och något våra ledande politiker måste ta på allvar. Känslan av vanmakt riskerar att bli en bild av ett samhälle som misslyckas med sin främsta uppgift: att skapa trygghet.

Men just precis nu är det politiska ­ansvaret i första hand att ta ledningen. Visa att våldets logik inte är något vi ska behöva vänja oss vid.