Attacken mot Hamnarbetarförbundet visar hur mycket vi behöver göra motstånd

Svenska Hamnarbetarförbundet har beslutat att blockera fartyg med israeliskt krigsmaterial. Blockaden inleds 4 februari och ska pågå i sex dygn. Arbetsdomstolen har gett Hamnarbetarförbundet rätt att genomföra den. 

Trots domen har arbetsgivaren Gothenburg Roro Terminals (GRT) valt att säga upp Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson. De menar att han, i sitt arbete med att organisera motståndet, gjort sig skyldig till brott mot rikets säkerhet. 

Iransk tolkning

Att en arbetsgivare anklagar någon för just detta är inte vanligt i Sverige. Det har i tidigare fall rört sig främst om spionage. I länder som Iran är det i stället människorätts- och demokratikämpar som blir utpekade som interna hot. 

Den kreativa lagtolkningen GRT nu gör av just brott mot rikets säkerhet sker dock inte i ett vakuum. Arbetsgivarna känner vind i seglen, stärkta av det totala ointresse sittande regering visat både löntagares rättigheter och Israels aggressioner i Gaza.  

Tendenserna har varit tydliga. Universitet, arbetsplatser, det offentliga rummet. Allt ska poleras rent från kritik och protester.  

Repressionstokiga politiker

I den nya högerns utopi finns bara lydiga konsumenter och en handfull mäktiga överkuckun. Allt annat är subversivt, fel och ska därmed bort. Greta Thunberg, fackliga kämpar, klimatmammor. Bort, bort, bort. 

Facklig organisering är inte bara antitesen till den nya svenska oligarki som växer sig allt starkare, de utgör på riktigt ett hot mot den världsordning dagens repressionstokiga politiker vill se. 

Men arbetsplatsdemokrati, medbestämmande, medmänsklighet och moral är så klart inget som bekommer hamnens ansvariga. De vill ha ut sina vapen, de vill ha in sina pengar och förväntar sig, likt alla som har vinst som överordnat mål, att alla ska underkasta sig detta och agera mänskligt glidmedel i deras apparat. 

Skiter i krig och maktbalans

De skiter i barnen i Gaza och de skiter i maktbalansen på svenska arbetsplatser. Att dessa två hänger ihop är lika tydligt för kapitalets försvarare som det är för facket. Det är därför de nu ger sig på Erik Helgeson och det är därför de kommer försöka misskreditera varenda motståndshandling som kan tänkas uppbådas. 

Detta nyvunna självförtroende hos näringslivet är farligt. I en demokrati ska man inte kunna sparka fackligt förtroendevalda och hänvisa till godtycklig lagstiftning. 

Den politiska medvind vissa arbetsgivare nu känner måste ses som en förlängning av den repressiva samtid vi lever i. Den enskildes rätt, rätten att organisera fredligt motstånd mot förtryck utan repressalier är inte bara hotad, den är inskränkt. 

Att de ens känner sig berättigade att göra det visar att det gått för långt. Nu måste fler göra motstånd.