Det ska vara en gubbe den här vintern. 

I alla fall om konstformen är satir. SVT har redan tapetserat annonstavlorna med Rolf Lassgård utklädd till Thorbjörn Fälldin.

”Whiskey on the rocks”, statstelevisionens stora julsatsning, lovar att få oss att skratta åt U-båtsdebaclet i Karlskrona skärgård 1981. 

Nu kontrar förlagsjätten Norstedts med ytterligare en nutidshistorisk gubbodyssé: Magnus Ugglas ”Roland från Småland”. En satirroman om 1990-talet i allmänhet och musikbranschen i synnerhet.

Man skulle vilja säga något rivigt och färgstarkt om projektet. Upphovsmannen har ju alltid varit en så slagkraftig kritiker själv, i odödliga brottarhits som fångat och gjort ned svenskhetens dummaste egenheter.

Man vill möta honom med samma eldfängda skärpa. Dessvärre ger inte ”Roland från Småland” så mycket att jobba med.

Figuren som namngett boken är en opportunistisk DJ från Växjö, som kommer till huvudstaden för att göra karriär. Huvudperson är dock Uggla själv. 

Finns en självbiografisk bas

Precis som i den skönlitterära debuten ”Johnny the fucker” från 2021 använder han sin egen historia som bas för en berättelse som därutöver förhåller sig respektlöst till sanningen.

Förra gången skildrade han sin medverkan i Melodifestivalen 1979. Nu är det åren efter jättesuccén med albumet ”35-åringen” som står i centrum.

Uggla har gått från att vara en konträr, udda fågel i den svenska rockens mittfåra till att bli skivbolaget Sonys främsta kassako. 

Illustration av fem personer som sitter vid en bar med drycker. Omslagstexten "Roland från Småland" av Magnus Uggla syns i bilden.
Roland från Småland av Magnus Uggla (Norstedts förlag).

Blöta partykvällar på tidstypiska klassiker som PA&Co och Gino varvas med sessions i Polarstudion, skivsigneringar och bjudresor till New York. Den störige glamrockaren från Östermalm har blivit lyxlirare på riktigt.

Mitt i pengarullningen kliver Roland från Småland in. Han börjar som Ugglas allt-i-allo, lika mycket barnvakt som privatchaufför, men klättrar snabbt uppåt i nöjesindustrins hierarki.

När det statliga radiomonopolet faller kniper han VD-posten på en av de nya reklamstationerna. Därefter åker han med på tåget när Vin & sprit förlorar ensamrätten att importera vin.

Lägenheten i Högdalen byts mot en våning på Östermalms flottaste adress. 

En sorts systemkritik

Roland från Småland kan ur den synvinkeln förstås som ett förkroppsligande av de löften som 1990-talets avregleringar av det allmänna presenterade för en genomsnittlig svenne. 

Med initiativ och drivkraft skulle individen kunna göra klassresan. Att framgången var på bekostnad av det gemensamma låtsades man inte om.

Ur den synvinkeln finns faktiskt något sorts systemkritik i ”Roland från Småland”. Uggla skriver fram Växjökillen som en riktigt löjlig typ, med dålig koll och smak. 

Kruxet är bara att sättet på vilket han hånar Rolands guldkedja runt handleden och oförmåga att skilja en kass Calvados från en högkvalitativ mest andas överklassens nedlåtande syn på nyrika.

När det skiter sig för uppkomlingen, för det gör det ju förstås, gottar sig Uggla åt hans misslyckande medan han själv släpper ännu en storsäljande megahit. Slutet gott, allting gott för överklassen. 

Kanske ska läsaren ta med sig att den som kommer från gamla pengar alltid vinner till slut?

Slö blick från en kul Uggla

Hur som helst är blicken inte tillräckligt skarp för att bokens observationer av svenskt 1990-tal ska kunna passera som satir.

Vilket väl inte hade gjort så mycket om skrönorna som dras genom berättelsens gång åtminstone hade varit kul. 

Ugglas självbiografi, ”Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen” från 2018, är full av vansinniga händelser ur ett liv som till stor del tycks ha styrts av en osviklig känsla för humor.

I den nya boken är den komiska höjdpunkten en matfajt på Grammisgalan och inte ens den skrattar man åt nykter. 

Kanske hoppas förlaget på att i romanform upprepa de folkliga succéerna Magnus Uggla har åstadkommit via musiken.

Men de kvaliteter som hållit honom kvar i toppen av svenskt nöjesliv i snart ett halvt sekel kommer inte fram alls här. 

”Roland från Småland” är helt enkelt inte särskilt underhållande. Från en av Sveriges främsta underhållare bör man kunna förvänta sig mer.