Välfärden skapades genom facklig kamp – inte genom ”nedärvd essens”

Ebba Buschs tal i Las Vegas om att svenskarna runt förra sekelskiftet plötsligt unisont spottade i nävarna och reste sig ur misär och svält för att skapa ett rikt samhälle är naturligtvis ett fullständigt falsarium.

Men lögnen har ett tydligt syfte. Det är att gömma undan den kamp som arbetarrörelsen och facken har fört. Och att dölja klassmotsättningarna.

Buschs fabulerande plockades genast upp av vår minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin.

På X skriver han att han minns sin ”granne hemma i byn som körde ut timmer med häst ur skogen fram till dess han var i övre tonåren… … Det illustrerar också den poäng jag försökte göra i Sälen, nämligen att Sverige också handlar om dem som gått före oss.”

Högermänniskor minns

Bohlins inlägg följdes av en rad högermänniskor som plötsligt mindes grannar och andra som också jobbade med timmer.

Douglas Thor, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet (MUF), mindes i stället att hans gammelmorfar körde kol med häst och vagn mellan Kleva gruva och smältverket.

”Från hans och andras slit skapades välfärdens ekonomiska förutsättningar. Inte tvärtom”, skriver han.

Att många högerinlägg handlar om just timmer är inte underligt. Många svenskar har under seklernas gång arbetat i skogen.

Och kämpat för sina rättigheter.

Men hur var det egentligen att jobba i skogen?

Om våra ministrar verkligen vill veta bör de läsa boken Timmer av Albert Viksten.

Uppköpt skog gödde rikedom

Albert Viksten jobbade själv som både timmerarbetare och skogsarbetare innan han började skriva artiklar som han sålde till tidningar och därefter blev författare. Han var under lång tid ansvarig utgivare för tidningen Nya Norrland.

Skogen hade varit befolkningens egen i Albert Vikstens barndom. Böndernas egen skog.

Men i det som kom att kallas för det stora baggböleriet for kapitalstarka företagsägare runt och köpte upp skogarna och markerna.

Under slutet av 1800-talet köptes drygt 20 000 gårdar i Norrland upp av företagen.

Uppköpen lade grunden för storkoncerner inom skogsnäringen, bland annat för Kinnevikkoncernen, som gjorde familjen Stenbeck till en av Sveriges rikaste familjer.

Albert Viksten skriver:

”Hemmanet måste gå under klubban och bolaget köpte det för en spottstyver. Nu har bolaget både skogen och reversen, den odlade jorden och den dyrbara skogen. Själv får vi i nåd sitta kvar på den torva fäderna brutit.”

Jobba i skogen

Under sämre tider fick bönderna jobb i den skog som tidigare hade varit deras egen.

Eller fick de jobb?

Albert Viksten skriver:

”Och så kommer Windlaus pisksnärt. Det är endast ett eko från bolagsstyrelsens. Men ändå tar den direkt på den ömmaste punkten:

– Vet inte ens om jag har något skifte till er i år…

Skogsbonden hajar till, fast han stått och väntat på slaget. Sakta och med böjt huvud går han mot dörren. Dröjer en stund där under det att förvaltarens penna raspar över något papper. Det är som om skogsdrivaren redan för all evighet är avfärdad.

– Jag har jussom tittat på ett skifte borta vid Lokläppen, säger han. Det är som om han ber om ursäkt för att han vågar framföra saken.

Förvaltarens ansikte är än mer bekymrat.

– Det är redan påtingat. Jag vet inte vad jag ska göra åt er.

– Men jag kan ju ta det för billigare, kommer det nästan som ett jämmer från skogsbon.

Så där ja. En modern arbetsledare vet hur han ska göra sin sak.

– Vi ska tänka på saken, säger han med isande likgiltighet.

Bilda fackförening

Först när skogsarbetare och timmerarbetare gick samman i fackföreningar och lovade varandra att inte ta jobb till lägre lön än vad alla fick förbättrades inkomsterna och standarden för alla. Köpkraften ökade, vilket också gynnade företagen som fick sälja mer.

Framstegen skedde efter facklig kamp, inte genom något närmast skrattretande påhitt om ”inneboende styrka” hos just svenskarna, som våra konservativa ministrar yrar om.

Det stora genombrottet kom vid sulfitfabriken i Mackmyra 1906.

Fabriksägarna hade sagt upp alla arbetare och tvingat dem att flytta från de bostäder som företaget också ägde. Polisen hjälpte företagsledningen att bära ut alla boenden och deras ägodelar.

Deras brott?

De ville bilda en fackförening. För företagsledningen var fackligt arbete det största av de hot de kunde se mot företagsägarnas vinstmaximering.

Fullständigt dravel

I Mackmyra tog dock historien en ny väg. Likt Klarna och Tesla i dag hade Svenska Arbetsgivarföreningen länge varit kraftigt fackföreningsfientliga. Vid striden i Mackmyra ville man dock för första gången inte ställa sig bakom företagets oförsonliga fackföreningshat.

Och en fackförening fick bildas.

Striden i Mackmyra blev den första lite större seger för den fackliga kamp som lade grunden för det nya rika Sverige vi har i dag.

”Svenskarnas inneboende styrka” – vilket fullständigt dravel.

Om våra konservativa ministrar vill lära sig historien om Sverige finns mängder av dokumentation.

Men de vill inte lära sig.

Läs på om de verkliga förhållandena

De vill hellre bekänna sig till idén om ”nedärvd essens”, som ju ursprungligen formulerades av Sverigedemokraterna, och som nu främst tycks drivas av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Enligt Sverigedemokraternas teorier om ”nedärvd essens” skulle svenskarna alltså bära på en biologisk specialdesign, unik för just svenskar. SD strök dock orden för några år sedan eftersom de var uppenbart rasistiska och kunde skrämma bort tänkande väljare.

Nu återupplivas alltså resonemanget av Moderaterna och KD.

Albert Vikstens bok Timmer blev en gigantisk bästsäljare under 1920-, 1930- och 1940-talen. Den tredje upplagan trycktes i 100 000 exemplar.

Senaste utgåvan trycktes 1972.

Det är en ögonvittnesskildring av de verkliga förhållandena.

Gamla högerresonemang är tillbaka

Men ministrarna Bohlin och Busch nöjer sig med att yra om någon granne i barndomen som jobbade hårt i skogen, de fortsätter att hata facket och läser hellre X-inlägg på 140 tecken.

Och tyvärr kommer nog utspelen från våra svenska ministrar inte att få andra följder än att Sverigedemokraterna möjligtvis får eld i baken och återinför raderna om ”nedärvd essens” i sitt principprogram.

De riskerar ju annars att bli omsprungna av Moderaterna och KD.