Så krossar högerpolitik välfärden – och därför festar eliten vidare
2024 var året då välfärden svältes och ojämlikheten exploderade. När vanligt folk kämpar mot krisen gör eliten rekordvinster – med statens hjälp, skriver Arbetets politiska redaktör.

Inkomstskillnaderna har inte varit så här stora i Sverige på 50 år, skriver Arbetets politiska redaktör
Vad kommer man komma ihåg från 2024?
Att Sverige har den lägsta tillväxten i hela EU och att vår återhämtning tros ta mycket längre tid än i någon annan del av unionen? Nej, kanske inte.
Vi tar något lite mer hudnära. Att samtliga 21 regioner lämnade 2024 med kraftiga underskott och att många var tvungna att skära i välfärden – kanske. Att det såg likadant ut i nästan alla svenska kommuner.
En del kommer minnas börsfesten. Kurserna: uppåt. Utdelningarna: rekord. Medan hushållen under flera år har kämpat med tredubblade bolåneräntor har bankägarna täljt guld med smörkniv.
Inkomstskillnaderna har inte varit så här stora i Sverige på 50 år. Arbetslösheten är rekordhög.
Kapitalismen som politisk kraft
Vad kommer vi minnas av 2024? Att vi lever i en tid av rå högerpolitik, där åtstramningspolitiken är ständigt närvarande för vanligt folk, medan högkonjunkturen för de mäktiga och välbeställda tycks vara evig.
Den brittiska skribenten Grace Blakeley skildrar effektivt vår tid i sin debattbok Vulture capitalism. Varför kommer kriserna allt oftare? Varför tar återhämtningen för arbetstagare allt längre tid?
Blakeleys tes är enkel: Kapitalismen är inte bara en ekonomisk struktur utan en politisk kraft som gynnar en liten elit och försvagar demokratin.
Hon skriver om hur storföretag och finanssektorn, genom samarbete och manipulation, upprätthåller ett system där de största vinnarna är de som redan sitter på kapitalet. I ett sådant system växer de ekonomiska klyftorna, och de som redan har makt förfinar sina strategier för att tjäna ännu mer – på allas bekostnad.
Utanför demokratins kontroll
Och staten är totalt ointresserad av att begränsa kapitalets makt. I stället förstärker man elitens makt genom politik som storföretagen lobbar för – avregleringar, urholkade skattesystem och liberaliserad handelspolitik.
Blakeley argumenterar för att kapitalismen är tudelad: Små och medelstora företag befinner sig i ett konkurrensutsatt marknadssystem. Storföretagen befinner sig i en planerad ekonomi.
Men i det här sammanhanget syftar planering inte på någon demokratisk kontroll utan på hur stora företag, finanssektorn och staten samverkar för att styra ekonomin till elitens fördel. Det kan handla om allt från att forma handelsregler till att rikta investeringar genom subventioner eller skattemässiga lättnader.
Vill hålla arbetarna i schack
I likhet med ekonomer som JK Galbraith menar Blakeley att frågan inte är om planering sker utan vems intressen den tjänar. Under kapitalismen har planeringen systematiskt gynnat storföretag och förmögenhetsägare.
Kapitalismens särdrag ligger i det specifika förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Detta förhållande är i grunden helt odemokratiskt, i det närmaste auktoritärt. Och därför handlar den nyliberala ordningen – arbetsgivarens oinskränkta frihet – i sin grund inte om fria marknader eller att minska statens storlek. Utan om att hålla arbetarklassen i schack.
Vill stoppa LO i politiken
En maktlös och oorganiserad arbetarklass har svårt att kämpa för bättre arbetsvillkor, högre löner och en rättvis fördelning av välståndet. En maktlös och oorganiserad arbetarklass är inget hot mot makt- och rikedomskoncentrationen.
En maktlös och oorganiserad arbetarklass kan inte motsätta sig elitens jakt på vinst genom nedskärningar, lönesänkningar, subventioner och skattebefrielser.
Det är därför regeringen inte har någon arbetsmarknadspolitik. Det är därför man svälter ut välfärden. Det är därför man vill stoppa LO från att stötta Socialdemokraterna.
Det är därför inflationen får bli en börda för hushållen medan företagen glatt ökar sina marginaler och vinster. Det är därför privatiseringarna fortsätter och det är därför det vi äger gemensamt får förfalla.
Vi lever i en tid av rå högerpolitik i dag för att de som bestämmer vill att vi ska leva i en tid av rå högerpolitik även i morgon.