Rudi har värvat mer än 600 medlemmar åt Handels: ”Sett hur folk behandlats illa på jobbet”
Han började med att värva sig själv. Först till facket, när han var ny både i arbetslivet och i Sverige och sedan till klubbuppdrag. Nu är Rudi Shamoun proffsvärvare och reser landet runt.

Rudi Shamoun
– Är du här igen? Får du inte nog av oss? skojar en kvinna i röd Willyströja.
Rudi Shamoun svarar skrattande att han aldrig får nog av de anställda på Willys. Och faktum är att det är sant.
– Henne har jag värvat. Och henne och hon som sitter i den i kassan, och i nästa.
Så länge det finns någon kvar att värva återkommer Rudi till Willys och de andra butikerna i Rosengallerian i Huskvarna.
Precis som till andra butiker och lager i Jönköpingstrakten, när han inte är på sin egen arbetsplas, Ikealagret, där han jobbat i 25 år.
”Sett hur folk behandlas på jobbet”
Att det var just medlemsvärvning som skulle vara hans grej, visste Rudi inte själv för några år sedan. Däremot har han alltid varit intresserad av rättvisefrågor och när han fick sitt första jobb gick han direkt med i facket. Han säger att det var en självklarhet.
– Jag kom till Sverige från Irak när jag var 16 år. Jag har sett hur folk behandlas illa på jobbet.
Han berättar om en trebarnspappa som tvingats jobba 13 timmar om dagen och som fick höra att han kan sluta om det inte passar. Och om andra som jobbat långa dagar för låga löner.
– I våra länder, i mellanöstern, är facket inte så stort. Många vet inte hur det är i Sverige eller vad facket gör.
Därför kom jobbarkompisarna på lagret till Rudi när de hade frågor eller problem på jobbet. Att han talar både arabiska och assyriska gjorde det också lättare, eftersom många på lagret har utländsk bakgrund.
För tre år sedan kände Rudi att han borde engagera sig på riktigt i fackklubben för att kunna göra större nytta.
– Jag gick till klubbstyrelsen och sa: ”Jag tror att ni behöver mig”.
I dag är han viceordförande och värvningsansvarig. Sedan två år jobbar han också några dagar i veckan som värvare på avdelning 9 i Jönköping.
Ryktet om proffsvärvaren har spridit sig till andra avdelningar. Nu värvar han också medlemmar i bland annat Göteborg, Linköping, Norrköping och Örebro.
– Jag älskar att värva! Det är svårt och passar inte alla. Men jag brinner för det.
Hans fackliga kollega styrde in honom på medlemsvärvning insåg att Rudi med sina språkkunskaper och sin förmåga att möta och snacka med människor, skulle göra ett bra jobb.
Rudi själv tvekade och tyckte att det var jobbigt i början. När någon sa nej eller var otrevlig tog han det personligt. Nu låter han det bara rinna av och går vidare.
– Jag tänker att det är kläderna de tycker att det är fel på och inte mig, säger han och pekar på Handelsloggan han har både på västen, jackan och tröjan.
Lämna de kritiska värvningsbara
En del gillar inte facket och vill inte ändra inställning. Dem låter han vara. Om man tjatar får de bara en dålig bild av facket, säger han.
– De måste förbli värvningsbara. Då har man en ny chans en annan dag.
Sin första medlem utanför sin egen arbetsplats värvade han på Ica i Skillingaryd. Ansiktet lyser upp när han berättar om glädjen och hur han kände att han växte med framgången.

Två år senare har han värvat mer än 600 nya medlemmar. Med ett stolt leende visar han de fyra inträdesansökningar han fått med sig från morgonens arbetsplatsbesök.
– Jag blir fortfarande glad för varje ny medlem. De behövs.
Men Rudis besök påverkar också dem som redan är medlemmar. Han säger att han utöver de nya medlemmarna fått 1 500 personer att stanna kvar i facket. Han har lyssnat på missnöjda, samtalat, informerat och fått dem att fortsätta vara medlemmar.
– Det är ju lika viktigt att medlemmar stannar som att nya går med, men det talar vi inte lika mycket om.
För att både få nya och behålla gamla medlemmar måste facket synas och bygga relationer på arbetsplatserna, säger Rudi.
”Henne kan vi värva”
I Rosengallerian i Huskvarna är det många som känner igenom honom och kommer fram för att prata, ställa en fråga eller hälsa med en fistbump, alltså näve mot näve.
I gallerian spanar Rudi in i butikerna. Det går inte att värva någon som är stressad eller upptagen, men om tajmingen känns rätt går han in.

Rudi Shamoun är ständigt på jakt efter nya medlemmar.
Han säger att han ser direkt om någon är värvningsbar, som kassörskan på butiken Normal.
– Henne kan vi värva!
Han har halvrätt. Kassörskan är inte med i facket och tar gärna emot information, men hon vill inte skriva på någon inträdesansökan direkt.
– Hon kommer att gå med! Nästa gång vi ses skriver hon på. Jag vet det.
”Jag fick henne”
Om någon vecka åker han tillbaka för att hämta hennes inträdesansökan. För det är som kassörskan på Willys sa: Rudi Shamoun får inte nog, och ger inte upp. Han har ett uppdrag och det tänker han utföra.
– Jag har knäckt koden. Det är det här jag ska göra.
– Jag kommer att vara med i facket och värva medlemmar tills jag går i pension.
Två veckor efter att Handelsnytt följde med på värvningsrundan i Huskvarna ringer Rudi upp igen.
– Minns ni tjejen på Normal? Hon skrev på i dag. Jag fick henne!