Tågvärden Lars Fuhre, 59, bytte reklambranschen mot SJ: ”Jag går till varje arbetspass med ett litet pirr”
Formgivaren Lars Fuhre valde att skola om sig till tågvärd. Nu släpper han boken ”Nästa station”, om arbetet på SJ och hur det är att byta bana sent i yrkeslivet.
När Lars Fuhre fick jobb som tågvärd upptäckte han att flera nyrekryterade kollegor var över 50 år. ”SJ är verkligen ett föredöme i det”, säger han.
Lars Fuhre är grafiska formgivaren som vid 57 års ålder sadlade om till tågvärd på SJ. Eller konduktör, som han helst skulle kalla det.
Nu släpper han boken ”Nästa station – en ung gammal konduktörs resa”.
Det är lika mycket en inblick i yrket som tågvärd, som i en person som sent i yrkeslivet växlar spår. Kanske även en kärleksförklaring?
– Varje gång jag går till ett nytt arbetspass, en tur som vi kallar det, så är det med ett litet pirr, säger Lars Fuhre, ett och ett halvt år in på sitt nya jobb.
”SJ är ett föredöme”
Efter en lång karriär inom reklambranschen blev uppdragen allt färre. En vän tipsade om att SJ sökte tågvärdar.
Lars sökte tjänsten, hoppades att han inte skulle vara för gammal, och fick jobbet.
Från att åldern varit ett hinder i sin tidigare bransch, fann han att flera nyanställda kollegor var över femtio år.
– Wow, tänkte jag! SJ är verkligen ett föredöme i det, säger Lars Fuhre.
Skriver om livet på rälsen
Entusiastisk över sitt nya yrke började han dela betraktelser från den nya vardagen i sociala medier. Påhejad av vänner och bekanta blev texterna allt fler.
En förläggare föreslog att det skulle bli en bok.
– Det var som en dröm. I alla fall om man när hemliga drömmar om att skriva en bok, som jag säkert har gjort hela livet, säger Lars Fuhre.
”Nästa station” av Lars Fuhre.
SJ:s egna språk
I ”Nästa station” får vi följa med på tågvärdarnas grundutbildning, frukostserveringen på X2000 och till barndomens minnen från Hudiksvall.
Vi får läsa om tågfärden som en teaterföreställning, det inhemska språket SJ-iska, hur kroppen tar stryk på tågen, möte med aggressiv resenär, långsamma utrop och den där koppen te som bara smakar gott i SJ:s lokaler.
Lars Fuhre beskriver det som en reseskildring.
– Det är en form som passar mig, att skildra vardagliga skeenden och ta fram det som är värdefullt, säger han.
Fördomar om SJ
Den som vill ha en kritisk blick på järnvägen får vända sig någon annanstans. Lars Fuhre vill slå hål på fördomar om tågvärdar och SJ, som att de aldrig kollar biljetter och att tågen aldrig går i tid.
– Det har varit en motor i skrivandet. Jag vill förmedla min bild av hur det är att arbeta i ”tågsystemet”.
Han har fått frågan om det är ett pr-projekt för SJ. Det är det inte.
– Jag har fått förtroendet av SJ att skriva boken utan att de läser den innan publicering. Annars hade det känts jättekonstigt, säger Lars Fuhre.
Fortsätter skildra yrket
Nu hoppas Lars att boken ska läsas av alla intresserade, helst ska den bli en bästsäljare. Han fortsätter skriva rapporter från tågen, om än i minskad omfattning.
Glädjen av att gå till jobbet tror han kommer att finnas kvar under lång tid. Samtidigt kan han undra hur skrivandet har påverkat honom.
– Tycker jag att yrket verkligen är så roligt? Eller är det så roligt för att jag skriver om det?