I Utvecklingsavtalet, som antogs 1988 och som fortfarande fastslår flera viktiga punkter för arbetstagarnas medbestämmande på arbetsplatsen, framgår hur ledande montör ska utses*.

I MB-gruppen, alltså en arbetsgrupp från den lokala klubben och företaget tillsammans, ska en förteckning över vilka anställda som bör utses till ledande montörer upprättas.

Därefter föreslår arbetsgivaren vilken som ska utses till det aktuella projektet, men alltid i samråd med MB-gruppen.

”Personen måste kunna stå för avtalet”

Otto Korhonen säger att det för honom är väldigt konstigt när en icke-medlem utses till ledande montör.

– Framför allt för att personen som man enas kring måste kunna stå för avtalet. Jag har svårt att se att en icke-medlem kan hävda avtalet, eftersom han inte är en del av avtalet. En icke-medlem kan inte heller skriva en ackordssedel, för han får inte tillgång till ackordswebben.

– En ledande montör ska ha kunskap och vilja att företräda arbetstagarna. Det ska vara en vinst för arbetslaget att just den här personen väljs. Men en person som inte är medlem kan ju inte företräda arbetslaget.

”Sticker mig i ögonen”

Något som gjort att Otto Korhonen lyft frågan om hur ledande montörer utses just nu är att han har sett att företag annonserar efter just ledande montörer.

– Det är något som sticker mig i ögonen. För det är ett förtroendeuppdrag som ska väljas. Företaget kan söka potentiella ledande montörer, men inte ensidigt bestämma vem som ska utses.

Varför tror du att det har det blivit så här?
– Främst okunskap. Ofta kan det vara bra personer som utses till ledande montörer, och företaget vill visa att de tror på den här personen. Men det ska vara ömsesidigt, den ledande montören ska ju arbeta för det bästa för både företaget och arbetslaget.