Tillgång till toalett, rinnande vatten och möjlighet att värma mat – det är en lyx många fälttekniker står utan på jobbet.

Lotta Hermond är anställd på företaget Geomatikk, som bland annat arbetar med att skydda nedgrävd infrastruktur.

Den här förmiddagen har hon parkerat sin skåpbil utanför ett transformatorhus i ett villaområde i Lerum. Lotta ska kartlägga en högspänningsledning i marken inför bygget av en ny gång- och cykelbana.

Utgår från bilen

Villaområdet är stilla och vi hör mest fågelkvitter. Då och då passerar en bil och man kan skymta någon på väg mot brevlådan.

Fältteknikerna på Geomatikk utgår från sina hem och arbetar oftast ensamma. Allt de behöver ligger i bilen: teknisk utrustning, sprejburkar och arbetskläder.

Saknar toalett

I bilen finns nu även en mikrovågsugn att värma mat i, en standardhöjning Lotta uppskattar. Fältteknikerna har inte någonstans att äta annat än i bilen eller utomhus, lunchställen ligger oftast en bit bort och är dyra.

Men i ärlighetens namn hade hon nog hellre haft någon form av toalett.

– Nu har vi precis fått en app som visar offentliga toaletter. Men just häromkring finns inte mycket sådant, säger hon och tittar ut över villorna som omger oss.

Nödlösningen när toa saknas

För tillfällen som dessa, när hon blir kissnödig på jobbet, har hon faktiskt en ”specialkopp” som hon kan använda inuti i bilens skåputrymme, något hon förståeligt nog inte är särskilt mån om att skylta med.

– När man är mitt i ett villaområde kan det dyka upp folk överallt, och om jag är kissnödig är jag ju det nu.

En man kan, menar hon, diskret ställa sig och kissa bakom ett transformatorhus. Det är inte lika lätt för kvinnor. Har man dessutom mens blir det extra jobbigt utan toalett.

Få kvinnliga fälttekniker

Enligt Seko bidrar dessa förutsättningar till att det finns väldigt få kvinnliga fälttekniker. Men nu syns en ljusning.

Efter en lång kamp har facket lyckats få företag att se över fältteknikers tillgång till toalett, rinnande vatten, matutrymme samt möjlighet att värma mat.

”Det har varit förskräckligt att ta del av de berättelser som fälttekniker berättar om när de har rast. Äntligen för vi in telekombranschen i 2000-talets arbetsmiljö”, konstaterade Sekos ombudsmän när det nya kollektivavtalet var tecknat.

– Det är bra att man tar upp det här med måltidsuppehåll och börjar diskutera hur vi ska gå på toaletten. Att det faktiskt är ett problem som det sätts fokus på, säger Lotta Hermond, som också är förtroendevald för Seko.

Lottas lösning på toafrågan

Hon upplever att arbetsgivarna har förlitat sig på att anställda hittar egna lösningar.

– De har nog inte riktigt sett problemet. Om någon har problem med blåsan eller så är det ju också svårt att prata om det.

En lösning skulle kunna vara att arbetsgivaren sluter avtal med exempelvis äldreboenden, så att personalen får låna toan där.

Eller att bilarna får portabla campingtoaletter, vilket kanske ändå skulle vara smidigast, resonerar Lotta.

Passar på i skogen

Sedan vi träffats har hon ännu inte behövt gå på toalett, men så har hon inte heller druckit något under dessa timmar. En hel del el- och teleledningar ska markeras, med jämna mellanrum förflyttar vi oss även med bilen.

När vi närmar oss lunchtid befinner vi oss i en djup sänka vid landsvägens dike. På andra sidan vägen ser vi villaområdet, men här är det bara skog och en gammal elstolpe i trä som skjuter upp från marken.

Efter att Lotta har markerat ledningen meddelar hon att hon måste ta en ”extra tur” och viker av in i skogen. Hon är strax tillbaka.

– Man får passa på, det är lite så det funkar.