I krisens Sverige måste socialdemokratin, både facken och politiken, ta ett seriöst grepp i frågan om arbetstidsförkortning.

Under avtalsrörelsen var tongångarna från höger tydliga: arbetarna skulle ta sitt ansvar och inte spä på inflationstakten med löneökningar.

Samtidigt visade det sig att företagen i många branscher gick med höga vinster och delade ut bonusar till toppar. 

Frågan är ju egentligen vem som ska ta ansvar? Statistik från SCB visar att 1950–1980 var ökningar av reallönerna en del av företagens ökade vinster. Krasst kan vi säga att när företaget gick med vinst fick arbetarna en proportionell del av vinsten i löneökning. 

Däremot var det annorlunda för perioden 1980–2014. Statistiken visar att företagens vinster då var oproportionerligt mycket högre än de löneökningar arbetarna fick ta del av. Detta betyder att företagen gjorde stora vinster som arbetarna bara fick se en bråkdel av i sitt lönekuvert. 

Förhandla om arbetstiden

Samtidigt som vi gör en poäng av att reallöneökningarna har varit för små i relation till vinsterna förstår vi att lönerna inte kan öka med hur mycket som helst.

Det skulle helt enkelt leda till ytterligare inflationsökning. När det inte är möjligt att höja lönerna får vi i stället börja förhandla om arbetstiden. 

För drygt två veckor sedan förlorade de finska Socialdemokraterna (SDP) valet i Finland. Och även om nyhetsvärdet kring det finska valet har tynat bort måste vi inspireras av SDP:s vallöfte om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. 

SDP:s idé om fyra dagar arbetsvecka baserades på den brittiska studien 4 Day Week. Företagen som ingick i studien tillät sina arbetare att gå ner till 80 procent i arbetstid med bibehållen lön. Resultaten från studien som presenterades i februari i år visar att de anställdas välmående ökat markant. 

Ger inte minskad produktivitet

Högerdebattörer menar ofta att det är orimligt med arbetstidsförkortning med bibehållen lön då det skulle betyda minskad produktion.

Det argumentet faller dock i relation till resultatet i 4 Day Week. I studien ökade företagens intäkter med 1,4 % under försökstiden vilket var en tillväxtökning på 35 procent jämfört med samma tidsperiod innan försökstiden. 

Trots att arbetstidsförkortning historiskt har varit en central fråga för socialdemokratin har den hamnat i skymundan.

Omfattande reformer om arbetstiden har inte gjorts sedan 70-talet, då normalarbetsvecka om 40 timmar lagstadgades 1973 och den femte semesterveckan infördes 1978. Det är för dåligt. 

32-timmarsvecka ger vinst

Socialdemokraterna måste driva på för en bättre arbetsmarknadspolitik som gör livet bättre för vanligt folk.

En arbetstidsförkortning på 32 timmars arbetsvecka skulle kunna generera socialpolitiska vinster såväl som produktivitetsvinster, samtidigt som reformen ger arbetstagare mer makt och frihet över sina liv. 

Det Socialdemokratiska arbetarepartiet här i Sverige borde göra som sitt finska systerparti och aktivt kämpa för att detta ska bli den stora arbetsmarknadsreformen i vår tid.

Och för att använda arbetsmarknadsministern Johan Pehrsons vokabulär: allt annat är fett dåligt!