De sa ja till nya avtal i industrin – så tänkte de
Avtalsdelegationerna från facken inom industrin väntade i fredags spänt på ett slutbud, som de skulle säga ja eller nej till i dess helhet. Det blev till slut ett ja - men för vissa satt det långt inne. Läs hur snacket gick timmarna före avgörandet.
”Ett ja satt väldigt långt inne”
Göran Molin, förtroendevald på SCA:s sågverk i Bollstabruk, ingår i GS-fackets delegation för Sågverksavtalet:
– Vi ville verkligen inte ha ett tvåårigt avtal, vi var väldigt emot en ”tvååring”. Det är som att spekulera på börsen: År två kan bli riktigt bra men också riktigt dåligt.
– Men vi kom så småningom fram till att det är som att binda räntan, eller teckna elavtal med fast pris. Går inflationen ner blir det här ett bra avtal. För historiskt sett är 3,3 procent en hög nivå. Vi vet inte om vi hade fått så mycket 2024 om vi bara hade bundit oss för ett år och sedan förhandlat på nytt.
– Att vi sa ja till en ”tvååring” berodde också på låglönesatsningen och de höjda lägstalönerna. Det skulle vi inte ha fått om vi hade sagt nej till budet.
– Vi i sågverksdelegationen valde att inte lägga någonting alls av löneökningarna på delpensionen i år. Varenda krona behövs till smör och mjölk, det hör vi från medlemmarna. Pensionen är viktig men man ska först överleva fram till pensionen.
– Vi sa alltså ja till slut. Men i vår delegation satt ett ”ja” väldigt långt inne. 3,3 procent år 2 kändes väldigt osäkert, det var det absolut svåraste.
”Budet låg på smärtgränsen”
Anders Elenius, ordförande för Gruvtolvan på LKAB i Kiruna som drivit kravet på 20 procents lönelyft. Ingår i delegationen för IF Metalls gruvavtal:
– När vi fick en redogörelse för slutbudet i fredags hade vi i delegationen redan diskuterat var vår smärtgränsen gick. Och budet låg ganska precis där.
– Det blev en ganska lång dialog i delegationen. Det var inte lätt. Vi såg till helheten, det gjorde att vi kunde acceptera ett tvåårigt avtal.
– Mycket avgjordes av att avtalens lägsta löner höjs, och att LO:s låglönesatsning finns med år 2. För oss på LKAB betyder det ingenting, men för förbundet betyder det jättemycket. I tekoindustrin berörs 40 procent av medlemmarna.
– Arbetsgivarna har vetat om att vi i gruvklubbarna i Malmfälten ville ställa ett mycket högre lönekrav från början. Jag tror att det har hjälpt till att få upp nivån.
”Nivån i första året bättre än jag trott”
Mikael Ringqvist, klubbordf HK Scan i Skara, sitter i Livs delegation för livsmedelsavtalet:
– När vi fick den slutliga hemställan var nivån första året i avtalsperioden bättre än jag hade trott. Andra året, då vi får 3,3 procent, kan man diskutera. Men skulle det verkligen vara värt konflikt för att få upp löneökningen 50 eller 100 kronor? Jag tyckte inte det var värt det.
– Vi pratade om att avtalet är tvåårigt och att andra året inte är uppsägningsbart. Men ett ettårigt avtal hade varit väldigt kort. Vi tyckte att två år var okej, vi litar på ekonomerna som säger att inflationen kommer att gå ner. Med ett treårigt avtal hade det däremot varit absolut nödvändigt att sista året vore uppsägningsbart.
– Låglönesatsningen 2024 berör inte oss på Scan, och inte heller höjningen av avtalets lägsta löner, vi ligger över den nivån. Men många i livsmedelsindustrin ligger på eller nära avtalets lägsta löner, så för dem är de viktiga.
”Lyckats få upp värdet på andra året”
Adrian Avdullahu, ordförande för IF Metall på Volvo Cars, som är Nordens största verkstadsklubb:
– I det stora hela tycker jag att det blev ett bra avtal. Vi vill få så mycket betalat som möjligt för det arbete vi gör, och sedan finns det ett antal saker i omvärlden som påverkar. Med hänsyn till att vi inte ska driva på inflationen, utan använda den modell som har gynnat oss långsiktigt, så var det här ett så bra avtal som det kan bli.
– Det finns både för- och nackdelar med att avtalet är tvåårigt. Det kan slå åt båda hållen. Tiden får visa var vi landar. Men jag tycker att förhandlingsdelegationen lyckades få upp värdet på andra året i avtalet rätt bra.
– Nu har vi slutit ett avtal. Nu är det andra instanser som får göra sitt för att få ner inflationen.
”Lyckas ganska bra i villkorsfrågorna”
Stefan Lundkvist, ordförande för Pappers avdelning 158 på SCA i Munksund, ingår Pappers förbundsstyrelse som också är delegation för Pappers avtal som blev klart i söndags:
– Nivån blev kanske lite högre än jag hade räknat med första året. Med det vi fick med oss i övrigt var det ganska rimligt att binda sig för två år. Ettårigt avtal är ganska stressigt, då skulle vi strax vara igång med avtalsrörelse igen.
– Vår inställning var att vi vet ungefär var märket hamnar, det kan Pappers inte påverka. Så fokus låg på villkorsfrågorna. Och där lyckades vi ganska bra.
– Vi har fått bättre OB-ersättning före storhelg. Och bättre betalt för att vi har sålt vår sammanhängande sommarsemester. Vi som har året-runt-drift har ju spridit ut vår semester på kortare ledigheter under året.
– Vi fick både bättre möjligheter att ta ut kompensationsledighet och bättre möjlighet att spara ledigheten. Där har det sett olika ut på olika bruk, nu blir mer lika.
– En annan förbättring gäller arbetstidskontona, där underlaget för avsättningen till kontot utökas. Övertid och jourtid kommer till exempel att ingå i underlaget nu.
– Vi får också fina möjligheter till lokala förhandlingar. Jag hoppas på en bra anda när vi nu ska förhandla lokalt.
Innehåll från Spotify
Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.
