Det brukar heta att det inte går att bli rik i Sverige. Ändå har de rikaste i Sverige kapitalinkomster på totalt drygt 150 miljarder kronor. 150 000 000 000 kronor. Det är många nollor för denna lilla klick att kalasa på.

Men de är inte nöjda där, mycket vill ha mer. Och mer får de. Med en högerregering finns inga kapitalskatter i sikte och den breda skattekompromiss Socialdemokraterna länge drömt våta drömmar om lyser även den med sin frånvaro.

I Katalys-rapporten Alla får det inte bättre konstaterar Markus Kallifatides och Stefan Sjöberg det som är plågsamt uppenbart för den som bemödar sig att lyfta blicken och se längre en vad den egna näsan räcker: de som har mest drar ifrån och de som har minst har, över tid, halkat efter.

Förmögenhet, löneskillnader och välfärdens haveri identifieras som ojämlikhetstriggers och backas upp med minst sagt oroväckande siffror. De minst bemedlade har fått minst, de som har mest har fått, och får, mest.

Skattelättnader fintar medelinkomsttagare

Alla vet att det har varit dags att dra i handbromsen länge. Ränterabatter, skattelättnader för höginkomsttagare, rekordkonsumtion år efter år. När kriserna nu hopar sig finns mycket lite politiskt handlingsutrymme. På detta en svältfödd välfärd.

Att stora delar av den sociala tryggheten försvinner ut i kapitalvinster till rovkapitalister i välfärdsföretag verkar vara för abstrakt i jämförelse. Bortom denna tankevurpa gömmer sig Sveriges sämst bevarade hemlighet: högerpolitik smeker medelinkomsttagare med ena handen men slår med andra.

Frågan är varför dessa medelinkomsttagare tror sig tillhöra denna ekonomiska avart som är de stora kapitalägarna. Vad får dem att försvara den rikaste procenten med näbbar och klor? 

Alperna på sportlovet, Thailand på vintrarna samtidigt som vården skär ner och skolorna blir sämre? Ja, det och en tusenlapp mer i plånboken. Äta kakan och känslan av att ha den kvar. Och känslan av att de är lite bättre och faktiskt förtjänar det, förstås.

Elstöd driver också på inflationen

När regeringen nu till slut får till att strössla elpengar över långa landet falukorv finns inget utrymme kvar för ytterligare inflationsdrivande aktiviteter. Svenska löntagare ska nu “bidra”, stå tillbaka och ta ansvar. Inga höga löneökningar som riskerar att spä på den negativa utvecklingen – aja baja. 

Den som lever på kapital kan kalasa vidare. Grupper som tjänar över 40 000 i månaden blir kompenserade.

Någon skattekompensation eller löneökning för en barnskötare eller en kallskänka sägs däremot vara naivt och oansvarigt att drömma om. Exakt där väljer man att dra gränsen.

Den som har ett vanligt jobb står för en betydligt större den av notan – oavsett inkomstens storlek. Men låginkomsttagare ska veta sin plats. En tusenlapp extra till människor med högre inkomster, däremot, är inget problem i sammanhanget. Sitter dessa lugnt i båten slipper politikerna bråka med massor.

Dålig tillväxt och svag krona

Och det går så där för Sverige. Tillväxten – sämst i Europa, svenska kronan – svag. I den senaste budgeten fanns inget utrymme för att varken plocka bort plastpåseskatt eller sänka drivmedelspriserna på riktigt. Faktum är att en hel rad av vår nya högerregerings vallöften fått stryka på foten till följd av det ekonomiska läget. Krisinsikten lyser med sin frånvaro.

Enligt dagens borgarlogik räcker kakan inte till alla, inte ens när dessa ojämlikhetsbagare bakar ännu mer stålar. Vissa får inte äta alls.

Men den rika procenten förblir orörd. Resultatet? För de bemedlade: flådig status quo. Till dem som tjänar minst finns bara smulor kvar. Och mellanskiktet hålls lugna med lite elstöd och skattelättnader, gott så. 

Men hungriga vargar jagar bäst, det säger till och med borgerligheten. Högerns sockerbagare och dravlet om den egna lyckans smed kommer inte ge sig i första taget.

Men får vi inte styr på denna ojämlika utveckling kan vi räkna med att bageriet med all sannolikhet snart kommer att plundras av ovan nämnda vargar.