År 2013 släppte OECD en rapport som kom att bli mycket omtalad.
Den visade att inkomstskillnaderna i Sverige, som traditionellt legat lågt jämfört med många andra länder, nu sedan flera år ökade snabbast i hela OECD.
Debattens vågor gick höga. Men ingenting förändrades.

Att utvecklingen fortsatt i samma riktning syns nu också i SCB:s, Statistiska centralbyråns, nya inkomstfördelningsstatistik för 2021 som blev offentlig härförleden.

Siffrorna i grafen nedan är hämtad från denna inkomstfördelningsstatistik och speglar nästan övertydligt de fortsatt stora skillnaderna mellan rik och fattig. De allra rikaste svenskarna fortsätter att dra ifrån på ett närmast häpnadsväckande vis.

Visserligen fick alla inkomstgrupper en högre ekonomisk standard under 2021, de flesta mellan 2 och 3 procent.

Den fattigaste tiondelen av befolkningen, decilgrupp 1, fick till och med en procentuell inkomstförbättring av sin ekonomi på närmare 4 procent.

Men dessa påslag bleknar i jämförelse med den rikaste tiondelen av befolkningen, decilgrupp 10. För dem ökade den ekonomiska standarden under 2021 med hela 16,2 procent.
Eftersom det handlar om procentpåslag är den reella ökningen i reda pengar av avståndet mellan fattig och rik skyhögt mycket större.

Vi kan alltså konstatera att de allra rikaste står väl rustade inför den avmattning vi är inne i just nu med hög inflation och höga elpriser.

Inkomstklyftorna skenar

Som vi läst i pressen blir de också väl kompenserade av regeringen för den mer kostsamma elförbrukningen i villorna de tvingas till just nu, även om regeringen beslutat att sekretessbelägga
hur mycket elstöd de rika får.

Tio år efter den första larmrapporten från OECD kan vi alltså konstatera att inkomstskillnaderna fortsätter att skena i Sverige, något som även LO-ekonomen Anna Almqvist konstaterar.

Delar vi in befolkningen i tjugondelar i stället för tiondelar så ser vi, konstaterar hon, att den rikaste tjugondelen av befolkningen ökade sin andel av svenskarnas totala inkomster från 17,7 till 20,1 procent under 2021.

Över en femtedel av svenskarnas inkomster tillföll alltså topp 5 procent av befolkningen.
Det är en fördubbling sedan 1975. Då fick den rikaste fem procenten av befolkningen tio procent
av de samlade inkomsterna.

Varför har då inkomstojämlikheten ökat så infernaliskt på senare tid?
Klart är att det inte beror på löneutvecklingen.
Den har utvecklats relativt snarlikt i de olika decilgrupperna.
En del av den ökade ojämlikheten beror i stället på nedskuren välfärd med urholkade transfereringssystem.

Men den riktigt stora markören för rikas inkomster är kapitalinkomsterna.
Stigande priser på vår bostadsmarknad, stigande börser, stigande utdelningar på aktier, allt har givit den avkastning som skapat den riktigt stora förmögenheten för de riktigt rika.

Om tio år syns effekterna av Kristerssons tid

Det här är ingenting för den större delen av befolkningen.
Kapitalinkomsterna är försvinnande små för en absolut majoritet.
Men för den högsta förmögenhetseliten är det precis tvärtom. Kapitalinkomster är det helt dominerande inkomstslaget.

Det är här de extremt förmögna drar ifrån. Och det är här vi hittar skälet till de gigantiska belopp som intresseorganisationer lägger på att försvara vinstuttag ur välfärden och att ständigt skapa nya marknader för framtida kapitalinkomster.

En sådan medvetet skapad kapitalmarknad är bostadsmarknaden där högerregeringen efter 2006 sålde ut allmännyttans bostäder med syftet att skapa en investeringsmarknad som skulle generera framtida kapitalvinster.

Det har lyckats över förväntan och effekten av 1980- och 1990-talets slakt av allmännyttan syns nu mycket tydligt i form av den högra stapeln, decil 10 inkomster, i diagrammet.

Här syns också följden av privatiseringarna av vår gemensamt ägda skola, förskola och sjukvård.

Om tio år kommer följderna av de privatiseringar som regeringen Kristersson just nu förbereder att synas i samma spalt och skapa pengar för fler privata jetplan för de rikaste procenten av svenskarna.