Blev blåsta på pengar – kallas för ”lata ukrainare”
Han jobbar 290 timmar, men får bara betalt för hälften. När byggjobbaren Valerij Repnin klagar får han sparken. Byggföretaget Grumeco skyller på ”lata ukrainare”.
Efter år av planering ska byn Ängebo i Hudiksvall få ett nytt trygghetsboende för äldre. Våren 2022 tas det första, ceremoniella spadtaget, och Anna-Carin Keisu (S), ordförande i kommunens bostadsbolag Glada Hudikhem, tycker att det är ”fantastiskt roligt” att bygget äntligen är i gång.
Trygghetsboendet har upphandlats noga. Styrelsen för Glada Hudikhem kräver bland annat att alla som jobbar på bygget ska ha lön och villkor enligt kollektivavtal.
Det har Valerij Repnin, byggjobbare från Belarus, ingen aning om när han kommer till Hudiksvall på sommaren. Grumecos vd Reijo Ligi har lovat honom 120 kronor i timmen.
Det är mindre än en svensk byggnadsarbetare skulle få – för den här sortens arbete låg snittlönen för dem som har tidlön (inte ackordslön) på 209:32 kronor i timmen tredje kvartalet 2022, enligt Byggnadsarbetaren. En riktig jämförelse är dock omöjlig att göra, eftersom det är oklart i vilken mån Grumeco betalar arbetsgivaravgifter och skatt för sina utländska arbetare.
– Om de 120 kronorna var brutto eller netto var lite oklart. Jag hade inget kontrakt, jag kom bara överens med Reijo om att börja, säger Valerij Repnin.
Valerij Repnin har då fått tips av landsmän om att Grumeco behöver folk. Under våren har han renoverat bostäder i Strängnäs och Ekerö för en litauisk firma. Företaget har ordnat ett litauiskt arbetstillstånd som han använder i Sverige, och ett litauiskt ID-kort som han visar upp på sin nya arbetsplats.
Fattades pengar
I det nya trygghetsboendet, som är rött med vita knutar, jobbar Valerij Repnin med att montera gipsskivor och spackla väggar och tak. När det är dags för lön väntar han sig betalt för de 290 timmar han har rapporterat. Men den summa han får motsvarar bara 140–145 timmar.
– När jag protesterade sa de att jag skulle få mer om några dagar. Men jag fick bara omkring 5 500 kronor till.
Det fattades uppemot 8 000 kronor, enligt Valerij Repnins beräkning. En arbetskamrat från Ukraina ger ungefär samma bild. På telefon från en mindre ukrainsk stad berättar han:
– Vi fick inga klagomål på hur vi jobbade medan arbetet pågick. Men efter en och en halv månad, när det var dags för lön, började de hitta fel och ville inte betala.
Erbjöds kontanter
Männen vänder sig till fackföreningen SAC Syndikalisterna. SAC hjälper även personer som inte varit medlemmar i facket när de fått problem, och har kontaktats av tusentals migrantarbetare de senaste åren. Lite senare ska också Grumecos arbetare i Stockholm, som Arbetet berättat om, be SAC om hjälp.
När arbetarna vänt sig till facket erbjuder Grumeco några av dem kontanter rätt i handen.
– De ringde och ville komma till oss med sedlar, cash. Men vi tackade nej, säger Aleksej och hans arbetskamrater.
Pelle Sunvisson vid SAC förhandlar sedan fram uppgörelser med Grumeco steg för steg.
– Mönstret var det samma som hos andra byggföretag som använder migrantarbetare. Först försöker arbetsgivaren slippa betala. Sedan erbjuder de stegvis mer pengar för att slippa problem, säger Pelle Sunvisson.
Grumescos vd: ”De ljög”
I det här skedet nöjer sig arbetarna med de uppgörelser SAC förhandlat fram, och de får pengarna till sina bankkonton. Fast enligt Pelle Sunvisson borde de egentligen har fått mer. För ett par av dem saknas bland annat lön under två veckor då de gick sysslolösa, samt semesterersättning.
Både i Hudiksvall och Stockholm fick arbetarna sluta direkt när de var missnöjda med lönen. I det läget borde de egentligen ha fått lön under en månads uppsägningstid, säger Pelle Sunvisson.
– Enligt lagen gäller ju en anställning tillsvidare, om man inte har träffat avtal om tidsbegränsad anställning. När jag förklarade det för Grumecos representant såg han ut som ett frågetecken.
Är bara lata Ukrainare
Enligt Grumeco har de anställda skrivit upp alldeles för många timmar i förhållande till det arbete de har utfört.
– De försökte lura oss. Vi betalade för det antal timmar arbetet normalt ska ta, men inte för alla de timmar de här killarna skrev upp, säger Reijo Ligi.
Men även om arbetarna faktiskt skulle ha varit långsamma får arbetsgivaren inte dra in lönen, förklarar Conny Tegnerud, ombudsman vid Byggnads region Stockholm – Gotland. Har man inte enats om ackordslön spelar prestationen ingen roll, då är det den överenskomna timlönen som gäller.
Grumeco tonar ner det som hänt. ”Från vår sida har det aldrig varit ett problem att betala lönerna. De få fall ni tar upp är bara lata ukrainare som ljög om att de kan jobba men i själva verket inte är riktiga byggnadsarbetare”, skriver Reijo Ligi i mejlsvar på Arbetets frågor.
Vi hade knappt råd att köpa mat
Fler fall
Men byggjobbarna i Hudiksvall och Stockholm är inte de första som haft problem med lönen. Redan hösten 2019 jobbade Aleksandras Kornia, byggnadsarbetare från Litauen, för Reijo Ligi i den estniske företagarens dåvarande byggfirma.
– En litauisk kompis berättade att det fanns jobb. Reijo mötte mig vid färjan, minns Aleksandras Kornia.
Aleksandras Kornia och hans kamrat arbetade främst med att bygga nya bostadshus i Bagarmossen i Stockholm. Under några kalla höstveckor gjorde de också takarbeten.
För närmare två månaders arbete fick de 150 euro var, ungefär 1 600 kronor.
– Det var ju ingenting. Vi hade knappt råd att köpa mat, säger Aleksandras Kornia.
– När jag frågade om lönen svarade de först att det var något strul med Skatteverket, jag skulle bara vänta lite. Sedan sa de att jag hade jobbat för dåligt och inte skulle få mer.
Aleksandras Kornia stämde byggfirman med hjälp av en litauisk advokat i Sverige. I bevisningen ingick kläder med företagstryck och ett ID06-kort med firmans namn. Inför rättegången nekade arbetsgivaren nämligen till att Aleksandras Kornia någonsin hade haft med firman att göra.
På vägen till förhandlingen i Solna tingsrätt gick Aleksandra Kornias bil sönder. Han kom för sent, och domstolen avskrev målet.
– Jag ringde till domstolen och försökte förklara, säger Aleksandras Kornia. Men min engelska räckte inte till.
Blåstes på över 40.000 kronor
Aleksandras Kornia beräknar att han och hans arbetskamrat blev blåsta på 3 900 – 4 000 euro var (drygt 40 000 kronor). SAC Syndikalisterna kan inte driva Aleksandra Kornias sak, eftersom det aktuella byggföretaget inte längre finns.
Ett sätt att kontrollera om ett företag sköter sina löner är att granska hur stora arbetsgivaravgifter som betalas in.
Grumeco betalade in 14 439 i arbetsgivaravgifter i augusti, 19 512 i september och 26 843 i oktober. Inte ens den högsta siffran (för oktober) motsvarar mer än högst fyra lågavlönade byggjobbare.
Enligt Arbetets uppgifter har Grumeco haft betydligt fler anställda än så. Bolagets vd Reijo Ligi förklarar de blygsamma arbetsgivaravgifterna med att många av företagets arbetare är inhyrda (från vem säger han inte).
De sammanlagt sju utländska byggnadsarbetare som Arbetet har intervjuat har dock varit övertygade om att det är Grumeco som är deras arbetsgivare. På frågan hur många anställda Grumeco har ger Reijo Ligi heller inget svar.
Grumeco har inte kollektivavtal med Byggnads och lever inte upp till kollektivavtalets villkor. Därmed borde företaget inte kunnat vara underentreprenör på kommunala Glada Hudikhems bygge.
Hur kunde Grumeco ändå få uppdraget? Det ska visa sig att spärrarna är svaga – eller att de inte används.
Fyra utländska arbetare om lönefusk hos underentreprenören
Aleksandras Kornia, byggnadsarbetare, Litauen:
– En litauisk vän berättade att det fanns jobb i Sverige. Chefen mötte mig vid färjan. Jag började jobba direkt: bära material, gipsa och sätta upp mellanväggar i bostadshus i Bagarmossen.
– Under närmare två månader fick jag och min vän bara 150 euro var. Vi hade knappt råd att köpa mat. När jag frågade om lönen svarade de först att det var något strul med Skatteverket, jag skulle bara vänta lite. Sedan sa de att jag hade jobbat för dåligt och inte skulle få mer.
”V”, byggnadsarbetare från Ukraina:
– Vi fick inga klagomål på hur vi jobbade medan arbetet pågick. Men när det var dags för lön började de hitta fel och ville inte betala.
”M”, byggnadsarbetare:
– När jag ville ha betalt sa chefen plötsligt att han inte visste vem jag var. Fastän han hade fört över en mindre del av pengarna till mig via SE-banken i Estland. Jag har bankens uppgifter om överföringen tillsammans med chefens namn i min mobil.
”O”, målare från Ukraina:
– Jag blev lovad att få första lönen efter två veckor. Efter sex veckor hade jag fortfarande inte fått någonting. Jag hade inte pengar till mat och kunde inte tanka bilen. När jag sa till chefen att bensinen var slut svarade han att jag skulle gå till jobbet till fots, två mil varje dag. Annars skulle jag få sparken.
