En gång i tiden anslöt sig majoriteten av svenskarna till devisen ”Alla är lika inför lagen”.

Denna devis, ”likhetsprincipen”, ingår både som artikel nr 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och som artikel nr 26 i FN:s konvention om civila och politiska rättigheter.

Men hos delar av det svenska folket har denna devis inte bara luckrats upp utan helt smulats sönder. Och tyvärr tyder mycket på att denna utveckling har fått fäste även bland våra ungdomar. 

I en kommande studie från stiftelsen Rättsfonden, skriven av juristen Clarence Crafoord och journalisten Maciej Zaremba, tror en majoritet av 500 tillfrågade ungdomar att politiker kan riva upp domar som de ogillar.

De tror också att en domare som enligt politikers uppfattning ”dömer fel” kan bli bestraffad av de politiker som för tillfället styr.

Det här är extremt alarmerande.

SD är ett parti med en armé

Någon likhet inför lagen kan inte existera med en ordning där politiker kan ändra domslut som de tycker är fel. Rättsstatens försvar för båda mänskliga och politiska rättigheter sätts ur spel när en politisk styrning överordnas rättsväsendet.

Men var har vi hört dessa tongångar förr? Allt oftare under de senaste åren?

Jo, naturligtvis, i den ständiga propagandan från Sveriges nya maktparti Sverigedemokraterna.

Vi har hört partiets ledare utlova att opålitliga polischefer ska sparkas när partiet får makten och att public service ska styras upp eller läggas ned för de inte för fram ”rätt” politiska åsikter.

I en annan enkätstudie som SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomförde för något år sedan ansåg en stor del av de 3500 slumpvis svarande att de skulle vilja dra in yttrandefriheten från dem vars åsikter de ogillar.

Nu kanske det trots allt inte är så farligt. Att känna aversion mot vad man tycker är fel åsikter är naturligtvis vanligt – så länge man inte aktivt försöker tysta någon.

Men att som Sverigedemokraterna göra faktiska utspel om att i realiteten strypa andras rätt att agera, att organisera sig och att yttra sig är någonting annat, det är ett direkt hot mot demokratin.

Och här står Sverigedemokraterna i en klass för sig själva.

Partiets idéer för ett nytt censurerat Sverige står i total kontrast mot rättssamhället och därmed mot den fria demokratin.

SD:s hat och jakt på meningsmotståndare följer en metodisk och medveten strategi för att lyfta partiets politiska åsikt som överordnad det svenska rättssamhället.

Här har vi den hatarmé som uppmuntras att hota och trakassera.

Demokratin står i vägen för SD

Här har vi den metodiska jakten på oliktänkande och människors rätt att gå samman och organisera sig, vare sig det gäller politik, familj, kultur, ekonomi, arbetares rättighet eller yttrandefriheten.

Fackliga organisationer motarbetas, och vi ser att angreppen mot public service metodiskt och planerat blir allt fränare.

På detta sätt reduceras demokratin i SD:s propaganda till något förändringsbart.

I SD:s värld är demokratin inte längre ett fundament för samspel mellan befolkningens olika grupper utan ett hinder som bör undanröjas om det står i vägen för partiets politik.

Och här är vi tillbaka i ungdomarnas syn på demokrati och rättsstat.

Att en stor del av de tillfrågade ungdomarna tror att regeringen kan straffa domare som de tycker ”dömer fel”, att ungdomar tror att rättsstaten är underordnad politiker där ministrar ska kunna gå in och ändra domslut, frikänna dem som ministrarna gillar och döma personer som ministrarna ogillar, är extremt långt ifrån den rättsstat som demokratin är beroende av.

Men dessa åsikter ligger mycket nära Sverigedemokraternas världsbild.

Vi måste se att Sverigedemokraterna är ett reellt hot mot svensk demokrati, nu när de har släppts fram av sin hejaklack Moderaterna, Kristdemokraterna och – obegripligt nog – Liberalerna.