– Nu gör vi gör allt vi lovade i valrörelsen, sa Jimmie Åkesson.

– Det kommer ta två, tre mandatperioder, sa Ulf Kristersson.

När det nya regeringsunderlaget på fredagsförmiddagen visade upp sig så var med lite olika förväntanshorisonter.

Och tacka för det. Åkesson blir inte minister men han får tillsätta en lydig regering där partier som tills för bara några år sedan var hans motståndare genomför visitationszoner, dubbla straff för gängkriminella, en ordning där asylsökande får betala kostnaderna för sin asylprocess, en rejäl kapning av antalet kvotflyktingar, sänkt bistånd och att invandrare måste kvalificera sig till välfärdssystemen.

Åkesson kan vara nöjd

Även om politiken inte fått effekt redan i sommar eller ens 2026 så kan Åkesson vara nöjd. Han har fått allt han pekat på. Lite svettigare är det kanske för partierna som faktiskt ska sitta i regeringen.

Ebba Busch får en utredning om huruvida vården ska förstatligas och Johan Pehrson ett löfte om ”oberoende kulturliv”. Statsminister Kristersson ska få sänka skatterna och sänka bidragen – men det kan ju hända att konjunkturen och inflationen stökar till det. Hur någon enda av reformerna och åtagandena ska finansieras får vi inte heller veta.

Låt oss vara ärliga här. Polisen vill inte se visitationszoner och ingen tror att integrationen gynnas av en mer plågsam asylprocess där det är omöjligt att få annat än tillfälligt uppehållstillstånd. Till exempel.

Regeringen Kristersson kommer vara en unikt dålig regering, rent politiskt.

Det är också en unikt svag regering.

M, L och KD har tillsammans 103 mandat i riksdagen.

Socialdemokraterna har ensamt 107 mandat.

Värre i utskotten för Kristersson

Så långt sammansättningen i kammaren. I utskotten ser det ännu värre ut för Ulf Kristersson. Hans regering saknar nämligen majoritet i nästan varenda ett.

I finansutskottet kommer blott fem av 17 ledamöter från den tillträdande regeringens partier. Lika många ledamöter är socialdemokrater.
Likadant ser det ut i arbetsmarknadsutskottet, socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet, kulturutskottet, justitieutskottet och så vidare.

Det är i riksdagens utskott som regeringens förslag bereds innan de röstas om i plenisalen och i ett läge med parlamentariskt svaga minoritetsregeringar har utskottsarbetet blivit allt viktigare. Stora frågor avgörs i utskottsarbetet och det hör heller till ovanligheterna nuförtiden att en svag regering körs över i utskotten. Fråga bara Stefan Löfven.

Risk för förlust för regeringen

Om inte SD ger sitt aktiva stöd till regeringen Kristersson i exakt varenda fråga som kan komma upp i riksdagen under de kommande fyra åren så riskerar man att förlora.

Socialdemokraternas reservationer i utskotten kan – om inte Jimmie Åkesson är nöjd med Johan Pehrson – bli regeringspolitik.

Om dagordningen snabbt ändras – om det kan man också fråga Stefan Löfven – så kommer det kräva ett manöverutrymme och en snabbtänkthet som en regering som lägger tyngdpunkten så långt till höger inte har.

Svenskarna gör bäst att spänna fast säkerhetsbältena.