KULTURDEBATT. Kursen Autistiskt skrivande och läsande började nyss på konstskolan HDK-Valand vid Göteborgs universitet. Men redan innan kursen startat fick den kritik: det finns ingen autistiskt skrivande, skrev psykologen och kritikern Mikaela Blomqvist i Göteborgs-Posten. Därmed var debatten i gång. 

De kursansvariga kontrade med att en poäng med kursen är att deltagarna får ägna sig åt konstnärligt arbete i stället för att lägga energi på att anpassa sig till en neurotypisk miljö.”

Jag saknar något i debatten. Jag saknar en diskussion om arbets- och livsvillkor för de som har psykiatriska diagnoser. Jag saknar Försäkringskassan, som dikterar villkoren för de 220 000 personer som idag har sjuk- eller aktivitetsersättning. 

Det gör Försäkringskassan till en aktör i det svenska litterära offentlighet. En aktör som agerar på en helt annan nivå än HDK-Valand eller kulturskribenter. 

Bestående psykisk funktionsnedsättning

Den vanligaste orsaken att beviljas sjukersättning (det som tidigare kallades sjukpension) är att man har en bestående psykisk funktionsnedsättning. Det handlar ofta om diagnoser inom autismspektrat. 2006 var det 540 000 som hade ersättning. 

Jag vill påstå att den främsta orsaken till att det är färre idag är politiska beslut och ökad klappjakt på budgetmål. Försäkringskassan nekar människor ersättning för att de anses ha arbetsförmåga. 

Det gör att människor som söker ersättning eller har ersättning, som redan är utestängda från arbetslivet, även utestängs från kulturlivet, politiskt arbete och den ideella sektorn.

Låt mig berätta om åttondelsproblemet.

Under våren ledde jag en skrivkurs. Kursen var uppdelad på två tillfällen och varje tillfälle var sex timmar. Några veckor innan kursstart hörde Anna-Maria Olsson från RSMH-Skåne av sig med frågor:

– Gick det att korta träffarna till fem timmar, och var man tvungen att vara med hela tiden och bägge gångerna?

Så är det tänkt, blev mitt svar.

Alla format passar inte alla

Jag var inte förvånad. Alla format passar inte alla. Det kan var tufft att komma iväg en lördag. Men när vi träffades över kaffe och chokladkaka med kokostäcke förstod jag att det inte bara handlade om den enskildas ork och energi. Jag lärde mig ett nytt ord.

”Åttondelsproblemet.”

Problemet med kursen var att den var sex timmar och inte fem. Fem timmar är en åttondel av en heltid. Om du har sjukersättning tillåter inte Försäkringskassan att du ”arbetar” politiskt eller ideellt mer än fem timmar i veckan. 

Annars riskerar du att bli av med din ersättning.

Att jämställa politiskt och ideellt engagemang med lönearbete är ett konststycke som jag nästan avundas Försäkringskassan. 

Det är ett problem för demokratin att några av våra svagaste medborgare hindras från att delta i ideellt och politiskt arbete. Det är viktigt för demokratin att marginaliserade grupper får höras, får göra sina röster hörda.

Henrik Johansson

Låt mig vara helt glasklar: den enda som arbetar på mina kurser är jag. Deltagarna är där frivilligt, för sitt höga nöjes skull. Var och en gör vad de orkar och kan komma och gå som de vill. Att de klarar att delta på en kurs betyder varken att de klarar ett jobb eller inte. 

Det är självklart för mig, men tydligt inte för Försäkringskassan. Och det är heller inte tydligt för de som har sjukersättning. Vilket skapar en osäkerhet. De allra flesta som anmäler sig till en kurs på två dagar ser det inte som ett steg i en karriärstege. 

Många skriver terapeutiskt eller vill helt enkelt göra något roligt. Förmåga till rekreation jämställs med arbetsförmåga.

Tillgängligt för alla

När litteraturen är som bäst kan den skapa en upplevelse av levd erfarenhet, men det kräver att litteraturens skapande arenor, som skrivarutbildningar, också är tillgängliga för alla. Annars får vi väldigt mellanmjölkig litteratur. 

Låt kurser vara tillgängliga även för dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning. Det hade underlättat om Försäkringskassan hade hjälpt till att bygga mentala ramper, istället för att knuffa folk utför stupet.

Det här är inte bara ett problem för de sjukersatta. Det är ett problem för demokratin att några av våra svagaste medborgare hindras från att delta i ideellt och politiskt arbete. Det är viktigt för demokratin att marginaliserade grupper får höras, får göra sina röster hörda. 

Ska FK spela pingis?

Demokrati betyder att alla ska med. En demokrati som är på de mest välanpassades medborgarnas villkor är en gravt dysfunktionell demokrati.

Vill vi verkligen ha ett samhälle där sjuka måste be Försäkringskassan om lov för att få spela pingis, gå skrivkurs eller ordna en demonstration?

Om några veckor kommer Föreningen Arbetarskrivares nästa antologi ut. Jag deltar med dikter. Det gör personer med sjukersättning också.

Kommer de kunna delta i releasefester? Får de vara med och arrangera? Eller innebär det att de straffas med att bli av med sin ersättning?

Så gärna skrivkurser, men också en mänsklig sjukersättning.