KOMMENTAR. ”Sverige var länge ett enat land där svenskar och ett begränsat antal hitflyttade levde ihop på ett fredligt och välfungerande sätt.” Så inleds ett debattinlägg i Aftonbladet undertecknat av Sverigedemokraterna i Sölvesborgs Louise Erixon och Staffanstorpsmoderaten Christian Sonesson. 

Det är bland det grövsta jag sett.

I nästa stund talar de om en ”massinvandringspsykos. Sverige refereras till som ett ”skräckexempel”. Om ”inflöden” av ”personer, främst från länder med seder och kulturer som radikalt skiljer sig från de västerländska” som ska ha splittrat Sverige. 

Det talas om ett ”svek”, för dessa inflöden ska ha ”uppfattningar som knappast ens gränsar till de värden som svensken under generationer byggt upp”. Statsmakten ska be folket om ursäkt.  

Jag hinner fråga mig vem som behöver den där sverigedemokratiska forskarens vitbok om partiets förflutna. Retoriken är i princip den man kunde läsa på pamfletter och klistermärken Sverigedemokraterna spred under partiets barndom i Bevara Sverige Svenskt-rörelsen. 

Främlingsfientlig retorik

Men nu kan vi i stället läsa samma främlingsfientliga retorik i Aftonbladet. Undertecknat av inte bara någon sorts perifera högerextremister i Sverigedemokraterna, för Moderaterna är också med på båten. 

Som en vän skrev på Twitter: 90-talsnazisterna på Fryshuset skulle stått som glada frågetecken om de fått höra att deras retorik nu används i landets största tidning – av etablerade partier.

”Den naturliga utgångspunkten var att nya medborgare blev en del av vår gemenskap genom att anpassa sig till svenska seder och bruk”, skriver den konservativa duon. ”Under lång tid framöver måste samhällsgemenskapen som vår befolkning berövats återskapas”. Vad nu det betyder. 

För nu är vi alltså framme vid återvandring. ”Efter valet bör nationella beslut om en snabb återvandringsstrategi fattas kring gruppen som inte vill eller kan bli en del av samhället”, skriver duon. Och någon historielös debattredaktör på Aftonbladet känner hur det rycker i klicktarmen.

Sjunga med Busch i stenkyrka

Hur tar du reda på att någon anpassar sig till ”svenska seder och bruk”? Ska varje nysvensk vid skolavslutning sjunga ”Den blomstertid nu kommer” för Ebba Busch i en gotländsk stenkyrka?

Göra honnör för Oikos-chefen Mattias Karlsson på ett försenat SJ-tåg? Lära sig svensk historia av Sabaton på Sweden Rock? Få besök av falukorvsinspektören? 

Staffanstorp och Sölvesborg används som partiernas politiska utspelstestballonger. De är skyltfönster för det som ska bli vår framtida konservativa politik. En del i det tycks vara att göra minoriteters tillvaro så jävlig som möjligt. 

De senaste åren har vi sett allt från slöjförbud på barn trots att några barn med slöja knappt finns i samhällena till stopp för ”provocerande konst” till nedtagna prideflaggor till tiggeriförbud till vägran att ta emot kvotflyktingar. Man ”testar gränserna”. 

Först i södra Sverige

Och det som händer först i södra Sverige, det händer några år senare i resten av Sverige – säger man. Det blir också allt svårare att andas i Sverige om man har de minsta humana tankar kvar.

Föreningen Förintelsens Överlevande säger sig se med förskräckelse på den politiska utvecklingen där högerblocket tror sig kunna hålla tillbaka högerextremismen i sitt regeringssamarbete. 

Konsekvens? Rasande Liberaler, Kristdemokrater och Moderater tar Sverigedemokraterna i försvar. Partiet har förändrats. Är inte längre ett problem. Det viktiga är att vi byter regering. 

Så kommer det här utspelet och det blir fullt påtagligt att det inte är SD som förändrats. Det är ni.

Vore jag från Sölvesborg eller Staffanstorp skulle jag vara fruktansvärt frustrerad över att vara del av ett främlingsfientligt experiment. För det är så fruktansvärt tröttsamt att leva i ett land där jag inte längre nödvändigtvis vet om det jag läser är Nordfront eller Aftonbladet.