Visst hade det varit smidigt att inte gå till jobbet och rida ut de värsta kvinnokrämporna i hemmets trygga vrå? I Spanien har ett förslag som innebär att kvinnor får lagstadgad rätt att stanna hemma till följd av mensrelaterade åkommor lagts fram av landets regering. Nu behöver kvinnor varken bevisa eller förlora ekonomiskt på att stanna hemma vid allvarligare kvinnorelaterade sjukdomstillstånd som påverkar arbetsförmågan.

Lockelsen med mensledighet är stor och förslaget har uppmärksammats, inte minst här hemma i Sverige. Alltför många kvinnor lider i dag av denna sorts problem vilket får ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Orättvisan är tydlig och givetvis behöver något göras. Att rakt upp och ner erbjuda en ledighet kopplad till kön kan dock få ödesdigra konsekvenser.

Kvinnor diskrimineras redan

Kvinnor har alltid haft en negativ särställning på arbetsmarknaden. Arbeten som ansågs lämpliga för kvinnor var få, ofta kopplade till omsorg, hus och hem. Och de betalade mindre. Fram till 1960-talet hade kvinnor egna lönetariffer i kollektivavtalen men arbetsmarknaden är fortfarande väldigt segregerad.

I dag drar sig många arbetsgivare från att anställa kvinnor mitt i livet (eller, de blir “utkonkurrerade”, som det så fint kallas). Anledningen? Risken att bli med barn. Trots tre öronmärkta så kallade pappamånader tas nämligen fortfarande större delen av föräldraledigheten ut av kvinnor.

Bemanningspusslet kring barnafödandet blir i praktiken större kring kvinnor vilket ger negativa konsekvenser vid anställningar och befordringar. Många arbetsgivare slipper helst att krångla med kvinnor.

Lidandet ska inte normaliseras

Det är så klart förbjudet att diskriminera eller att inte ge någon chansen till följd av en graviditet. Realiteten är dock en annan. Diskrimineringsombudsmannen konstaterade i Handelsnytt att kvinnor i allra högsta grad missgynnas på svensk arbetsmarknad. Sämre löneutveckling, sämre pension och att det är svårt att bevisa. Mörkertalen tros vara höga. 

Att slippa gå till jobbet sjuk och inte straffas för det diskuteras flitigt och det med all rätt. Pandemin blottade det ojämlika utfall som sjukförsäkringen ger med dagens utformning. Nu höjs röster för slopat karensavdrag, något som i praktiken skulle hjälpa en hel del kvinnor som drabbas av månatliga plågor. Men det behövs göras mer än så.

Fanny Nilsson har i Aftonbladet skrivit om det omfattande, onödiga lidande kvinnor förväntas tolerera och hantera under sin livstid. Är det en rimlig tillvaro? Svaret för de allra flesta borde rimligtvis vara nej. Är lösningen på detta att kvinnors särställning på svensk arbetsmarknad späs på ytterligare? Också nej.

Börja med att slopa karensen

Att genom lagstadgad ledighet bekräfta denna bild är farligt. Då de medicinska lösningar som i dag erbjuds inte sällan är smärtlindring bör givetvis forskning på området prioriteras upp och finansieras statligt. Enda lösningen som erbjuds kan inte vara alvedon och vila.

Ingen ska straffas för hur mensen påverkar arbetsförmågan. Att ta bort karensavdraget kan i stället vara ett viktigt första steg. Dessutom gynnar förslaget arbetstagare i kvinnodominerade låglönesektorer, en grupp som är extra utsatt när det kommer till inkomstbortfall.

Att införa mensledigt, å andra sidan, förstärker idén att halva befolkningen är tickande kostnadsbomber med en potentiell sjukfrånvaro på 3 dagar i månaden. Det leder inte till jämställdhet.