Arbetslösheten är oacceptabelt hög i vårt land. Massarbetslöshet präglar arbetsmarknaden alltsedan sedan nittiotalets ekonomiska kris. Endast under konjunkturtoppar har arbetslösheten krupit under sex procent sedan 1992.

Regeringen räknar nu i vårbudgeten med arbetslöshet på ungefär sju procent under de närmaste åren, vilket innebär mellan 350 000 och 400 000 arbetslösa. Om detta talar vi socialdemokrater knappast alls, medan högern snarast pekar finger mot de arbetslösa.

Arbetslöshet dödar

Arbetslöshetens gigantiska skador på samhället är väl dokumenterade: försvagning av löntagarnas intressen, sociala klyftor, ökad kriminalitet, erodering av välfärdens finansiering och grogrund för främlingsfientlighet. I dag vet vi också att arbetslöshet under en längre period förkortar livet för grupper av arbetslösa. Arbetslöshet gör oss fattigare och den dödar. 

Arbetarrörelsen får aldrig vänja sig vid detta. Socialdemokraterna bör därför gå till val på ett löfte om och en plan för full sysselsättning. Den senaste partikongressen slog fast att “övergripande målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning och vägen mot detta mål ska följas upp kontinuerligt.”

Under nästa mandatperiod ska detta omsättas i praktisk politik. Det är inte något nytt för partiet. Under 1990-talet fastställde den dåvarande socialdemokratiska regeringen både sysselsättnings- och arbetslöshetsmål, varav det senare förverkligades under år 2000.

Långtidsarbetslösheten historisk

För att nå full sysselsättning krävs dock omfattande, uthålliga och långsiktiga åtgärder långt utöver vad som ryms i den nuvarande sysselsättningspolitiken. Under en lång period har normal konjunkturarbetslöshet, via en hög långtidsarbetslöshet, i allt högre grad omvandlats till en strukturarbetslöshet alltmer okänslig för olika konjunktursvängningar.

Långtidsarbetslösheten ligger på en historiskt hög nivå och den är alltmer koncentrerad till vissa grupper långt från arbetsmarknaden: dessa utgör omkring 75 procent av de arbetslösa och drygt 80 procent av de långtidsarbetslösa. 

En politik för full sysselsättning kräver tillräcklig hög efterfrågan på arbetskraft, vilket förutsätter en varaktig förstärkning av efterfrågan i ekonomin genom modernisering av det finanspolitiska regelverket och expansiv finanspolitik även när pandemin klingar av. Ökad sysselsättningen i den offentliga sektorn är också ett viktigt steg.

Stärk Arbetsförmedlingen

Men omläggning av den ekonomiska politiken räcker inte. Det behövs också åtgärder för att stärka och rusta arbetslösa med den kompetens och förutsättningar som krävs för att kunna ta de lediga jobben. Det krävs därför omfattande, långsiktiga och inte minst riktade insatser inom arbetsmarknads-, utbildnings- och arbetslivspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken behöver växa rejält och i ökad utsträckning inriktas på rustande och kompetenshöjande insatser, arbetsförmedlingen stärkas istället för att förstöras, arbetsmarknadsutbildningen utökas och breddas.

Arbetsförmedlingen bör anvisa platser till vuxenutbildningen och förbättra samarbetet med kommunerna. Fler arbetslösa behöver få tillgång till dagens lönesubventioner och det är viktigt att de kan kombineras med ökad utbildning och handledning. 

Arbetslösheten måste ned

Men ska full sysselsättning kunna nås är det helt avgörande att arbetslösheten pressas tillbaka för de grupper av arbetslösa som står längst från arbetsmarknaden.

Detta kan ske genom ett samlat program för just dessa grupper med kraftfulla arbetsmarknads-och utbildningspolitiska insatser som gradvis flyttar människor långt från den ordinarie arbetsmarknaden närmare ett jobb eller utbildning. 

Detta är en av de stora stenar som vi socialdemokrater måste lova att vända på för att bryta segregationen, bekämpa kriminaliteten, skynda på den gröna omställningen samt steg för steg pressa tillbaka arbetslösheten.