Anna tittar på provstickan hon håller i handen. Stickan visar två tydliga streck. Yes! Eller? Allt har gått så fort. För några månader sedan var hon ensam i en ny stad, utan vänner och utan partner. I bagaget ett långvarigt förhållande som kraschat. Anna tänker: ”Jag har i alla fall jobb. Det är bra”. Hon går ut till sin kille: ”Vi har någonting stort på gång”, säger hon. 

Anna berättar tidigt för sin chef om graviditeten. Inte för att hon kände sig tvungen utan för att hon ville. Chefen är egentligen den enda person som Anna känner i stan förutom sin kille. I butiken jobbar hon i regel ensam eller med chefen. De är inte direkt vänner men ändå tajta. Därför känns det självklart för Anna att chefen är bland de första att få reda på graviditeten.  
– Hon blev superglad och tyckte det var jättekul. Men det ändrades. 

Riskgrupp

När en närstående till Anna dör blir livet kaos och Anna sjukskrivs. Samtidigt närmar hon sig vecka 20 i sin graviditet. I och med det räknas hon som riskgrupp för covid-19. Hon ska inte längre ha arbetsuppgifter där hon riskerar att smittas av viruset. Redan före graviditeten var Anna orolig för att få covid-19. Butiken har plexiglas, handsprit och skyltar som signalerar ”håll avstånd” men Anna känner ändå att risken att bli sjuk finns där. Efter vecka 20 vill hon inte utsätta sig för det vågspelet. Hennes läkare är också tydlig: ”Du ska inte jobba. Det kan vara farligt.” Men Anna mår inte längre dåligt, därför får hon inget sjukintyg.  

Nekas intyg för graviditetspenning

Som riskgrupp kan Anna i stället för att jobba få graviditetspenning från Försäkringskassan. För det behövs ett intyg från arbetsgivaren. Men något sådant intyg vill inte hennes chef skriva. Anna ska jobba. Det finns ingen smittorisk i butiken och dessutom är ju Anna dubbelvaccinerad, menar chefen. Anna sjukanmäler sig. Då meddelar chefen att från och med nu ska Anna lämna läkarintyg från första sjukdagen.  
– Jag hade precis börjat må bättre så kom det här. Och graviditeten, ja från att ha varit supertaggad blev jag stressad och ledsen. 

Anna har jobbat i handeln i sju år. Hon har alltid fått höra att hon är väldigt bra på sitt jobb. Fram till nu är det också vad hennes nuvarande chef sagt. Ändå är Anna orolig för att säga ifrån. 
– Jag var så rädd att bli uppsagd. Men nu gällde det inte bara mig utan mitt barn och min kille också.  

Anna bestämmer sig. Hon tänker inte längre vara tyst. Hon vänder sig till facket.

Fick inte jobba kvar

Men när Anna tillsammans med facket träffade arbetsgivaren tog samtalet en annan riktning. Chefen hade inget förtroende för Anna längre. Mötet slutade med att Anna inte skulle jobba kvar.  
– Oavsett hur det slutade är jag glad att jag vände mig till facket. Jag hade inte klarat detta utan dem. 

När Anna skulle hämta sina saker på jobbet var hon inte välkommen. Hennes grejer var redan packade.
– Jag önskar att jag hade fått säga hejdå till mina stammisar. Jag saknar dem. En av dem, åh vad jag kunde irritera mig på honom. Han pratade konstant och upprepade sig. Men han var så snäll. 

Anna heter egentligen något annat.