Det är något förbluffande över högerns Don Quijote-riddare som de senaste veckorna poserat framför mackarnas bensinpumpar. De vill tydligt beskriva hur innerligt starkt de ogillar att bensinen blivit dyrare.

Men de verkar inte ha en aning om hur de höga energipriserna påverkar köputrymmet för vanligt folk.

I december och januari upptäckte ju många löntagare att lönen inte räckte långt när elräkningen var betald.

Möjligtvis kan det vara så att riksdagsledamöter från M, SD, KD och L inte har uppmärksammat denna effekt av höjda energipriser. Högerns fokus i frågan är ju villa- och suv-ägare i rika förorter.

I denna grupp svenskar är förbrukningen av energi i särklass högst, betydligt högre än för folk som bor på landsbygden. Men denna urbana villa- och suvgrupp har samtidigt betydligt större marginaler varje månad.

Att energi blivit svindyrt märker de därför när elräkningen kommer och när de tankar suven.

Sänkta reallöner svider för arbetare

Men de märker sällan att utrymmet som de har kvar efter att ha betalat el och bensin skulle ha påverkats, helt enkelt för att de har så mycket kvar i alla fall.

Inga andra varor eller tjänster har heller blivit dyrare än just energi.

För dem är det därför en ickefråga att reallönen har fallit.

För LO-anslutna är det mer kännbart.

Medlingsinstitutets nya siffror visar att de höga energipriserna gjorde att reallönerna sjönk i november. Vi kommer dessutom troligen att få se liknande och värre siffror för december och en bit in på 2022.

Det är en historisk stor sänkning vi upplever och vi måste gå tillbaka till 1993 för att hitta en större sänkning av reallönen. Och självklart ger det återverkningar för vanliga människors köpkraft.

Som skäl till reallönesänkningen, förutom de höga energipriserna, anger Medlingsinstitutet att de flesta löntagare får vänta till april – maj 2022 med förhandlingar för nya löner. Löneavtalen från 2020 förlängdes under pandemin i stället för att omförhandlas.

Vad händer då när lönerna ska omförhandlas senare i vår?

Medlingsinstitutet instämmer i den allmänna bedömningen att de höga energipriserna med stor sannolikhet är tillfällig och då har sjunkit tillbaka.

Och eftersom inflationen är tillfällig kan den inte kompenseras med höjda löner.

Anställda jobbar ihop företagens resultat

Trots det kan en labil höger till dess ha hunnit samla sig för en påstådd insats för den vanliga arbetaren. Redan nu hör vi politiska krav på extra lönepåslag för utvalda yrkesgrupper som politiker tycker är viktiga. När högerpolitiker dessutom upptäcker att reallönerna har urholkats kan dessa riktade krav bli ännu starkare.

Men som sagt, en tillfällig prishöjning utan att inflationen tar fart går inte att kompensera med höjd lön. Ska en sådan tillfällig prisökning kompenseras måste det ske genom ett direkttillskott som även det är tillfälligt. Det finns alltså en viss logik bakom regeringens beslut att kompensera elprischocken direkt till konsumenterna med det utlovade elbidraget för årets tre månader.

I löneförhandlingarna i vår kommer arbetsgivarna att säga att lönerna inte kan öka mer än vad ekonomin tål. Det säger de alltid. Det är förvisso rätt om vi vill undvika att få igång inflationen som äter upp varje löneökning.

Men arbetare ska inte heller ta ut ett öre mindre än vad ekonomin tål. Det är ju de anställda som har arbetat ihop företagens resultat.

Nu när pandemin verkar gå mot sitt slut ser vi att svensk ekonomi går med maxfart.

Inte bara kvinnor är felavlönade

Vi ser också att tjänstemännens löner (efter en viss relativ tillbakagång) har växt betydligt snabbare än arbetares löner till följd av de löneavtal från 2020 som fortfarande gäller.

Dessa fakta måste in i avtalsrörelsen. Vi måste även ge utrymme för anständiga relativlöneförändringar, det vill säga att anställda i felavlönade yrken får en extra stor andel av kakan för att komma i kapp. Det är långt ifrån bara i kvinnoyrken som anställda på detta sätt är felavlönade utifrån det ansvar, de krav och den kompetens som yrket kräver. Däremot är det så gott som uteslutande arbetaryrken som på detta sätt är felavlönade.

Allt detta måste lyftas i vårens löneförhandlingar för att åter skapa reallöneökningar.

Men det kräver – trots snudd på ofattbart höga elräkningar och synnerligen höga bensinpriser – att politikerna håller sig borta från avtalsrörelsen.