Moderaterna tycker att livet är orättvist, skriver de på Twitter. Eller samhället, ja kanske hela världen. För hur kan det vara rätt att en som jobbar och en som är sjuk båda kan leva på sin inkomst, muttrar de. 

“Det är inte rättvist att den ena familjen går till jobbet varje dag, medan grannen lever på bidrag och får lika mycket pengar.” 

Nåväl, visst har de någonstans rätt. Samhället, världen, allt är orättvist.  

Jag trodde att det var den insikten, det barndomstraumat som liksom enade oss. Den där plötsliga och smärtsamma förståelsen att livet inte är rättvist.  

Rättvisa blir till missunsamhet

Bara för att jag vill ha något så blir det inte automatiskt så. Det kan lika gärna bli så att mitt syskon eller min bästa vän får mer än jag, en extra godisbit i gottepåsen medan jag blir utan. En aning mer läsk i glaset. Och det kan faktiskt bli så att det inte jämnar ut sig nästa gång. 

Jag inser att den insikten förmodligen är ett mått på välstånd. För jag tänker mig att världens allra fattigaste nog från födseln aldrig någonsin inbillar sig att världen finns till för dem. Att de aldrig räknar med att något ska komma gratis.

Rättvisa finns aldrig på kartan. 

Ibland tenderar diskussionen om rättvisa att bli smått barnslig hos oss i den rika världen. I alla fall när det blir att handla om att någon fick mer än jag. Det blir ofta att handla om missunnsamhet. 

Precis så är det när Moderaterna tweetar om hur den som får lika mycket pengar i bidrag som den som jobbar.  

För det första är uttalandet falskt. I alla fall om man ser till M:s kärnväljare där lönerna är så höga att en person med sjukpenning aldrig skulle kunna komma i närheten av en sådan inkomst. Men visst, om vi pratar om alla de svenskar som lever på lägsta möjliga lön, en person med timanställning, en som inte lyckas få en trygg heltidstjänst då är det en annan femma.  

M vill inte lösa några problem

En sådan inkomst kan vara så pass låg att den kommer nära den mycket knappa inkomst som sjukpenningen ger. Till och med komma nära den absoluta minimiinkomst som försörjningsstödet ger.

Men vad är problemet här, egentligen? Varför insinuerar Moderaterna att det är den med bidrag som är samhällets syndabock? En lösning tänker jag, om man är ute efter en sådan, vore ju att se till att alla jobb gav bra löner. För vips skulle just det problemet försvinna. 

Men det räcker tyvärr inte. För Moderaterna är inte ute efter att lösa några problem med sina utspel om rättvisa. De är ute efter att misstänkliggöra de människor som redan är bland samhällets mest utsatta.  

De vill få ”bidrag” att bli synonymt med att utnyttja samhället. Att få väljarna att frammana en bild av snyltiga parasiter som bara låtsas behöva samhällets stöd. 

Och i den bilden vill de att vi ska se att detta minsann inte rör sig om hederligt svenskt folk. Nej, underförstått är det invandrarna som är de problematiska, detta är inte svårt att sluta sig till med partiets allt öppnare famn mot SD. 

Kristersson vet inte vad han pratar om

Men Moderaterna ska inte prata om rättvisa. Deras politik har aldrig gått ut på att utjämna klyftor eller att se till att alla ska få det bra. Sedan dagen partiet kom till har de i stället verkat för att göra livet bättre för de redan rika. Att skapa orättvisa. 

Missunnsamhet däremot, är något de använt länge för sin sak. Missunnsamhet som ett sätt att rättfärdiga varför vissa förtjänar lyx och flärd medan de med sämre förutsättningar får skylla sig själva och hanka sig fram bäst de kan.  

Jag tänker på Göran Perssons ord om klassamhället i debatten mot Carl Bildt 1998. För vi är många som ser orättvisor, som lever med orättvisor. Som inte tål dem, som hatar det orättvist uppbygda samhället som M förordar. 

Ulf Kristersson, prata inte med svenska väljare om orättvisor. Du har faktiskt ingen aning om vad du pratar om.