Det här är riskerna i mitt jobb:

– Stress är en stor faktor. Oftast får man inte ersättning när någon är borta och det kan bli att man är två pedagoger på 17–18 barn. Och det är alltid tider som ska följas. Man ska in en viss tid, man ska äta en viss tid och så och kanske barnet inte är på just det humöret just då. Man måste ta in barnet fast det inte vill. Då ökar risken för olyckor.

Så drabbas jag och mina kolleger:

– Jag har själv råkat ut för arbetsolyckor två gånger. Det har varit halkolyckor, jag har halkat på is och en gång har jag snubblat och stukat foten. När jag halkade fick jag en hjärnskakning och tappade talet helt och hållet i några månader. Jag var sjukskriven i nästan ett år. Det var riktigt illa.

– Båda olyckorna skedde inne på gården, när jag fick hjärnskakningen var jag på väg ut med några barn och det fanns en liten ramp där. Barnen springer ju alltid när man ska gå ut, men exakt var som hände har jag inget minne av.

– Det kan också hända att man blir slagen av barnen. För bara tre–fyra veckor sedan hade jag en kollega som blev biten och dragen i håret när barnet skulle få av sig skorna. Man försöker åtgärda det med att ha bättre planering, så att man försöker undvika situationer med barn som man inte vet hur de tänker eller hur de kommer att agera.

Så kan man minimera riskerna för arbetsolyckor:

– Det är svårt att säga vad man kan göra för att undvika den här typen av olyckor mer än att man ska sanda, det är det väldigt dåligt med på förskolorna. När jag stukade foten var det en grop där, som vi ringde på. Oftast åtgärdas det efter att olyckan har hänt. Man är inte så snabb på att fixa det innan. Men det är inte bara utemiljön som eftersatt, det finns också en risk med att man halkar på våta fläckar inne.