Det här är riskerna i mitt jobb:

– Det är vi undersköterskor som jobbar närmast patienten och får göra de tyngsta lyften flera gånger om dagen. Det är lätt att råka ramla eller snubbla på till exempel sladdar, skärmar på hjul och olika apparater när du befinner dig i närheten av patienten. Till exempel är det oftast trångt vid sängen. 

– Ibland väger patienter väldigt mycket och kan ha sämre balans. Då kan personen ramla, vilket gör att vi som personal också kan skada oss. Är det allt för tunga patienter försöker vi vara flera som hjälps åt för att vi inte ska skada oss.

Så drabbas jag och mina kolleger:

– Det sker åtminstone nån gång i veckan att man får ett blåmärke eller vrickar foten, men sedan fortsätter man att jobba eftersom det har blivit en vana. Det är inte alltid vi hinner stanna upp och analysera vad det var som var i vägen på golvet. Om man har slagit i något får man åtgärda det efteråt när situationen har lugnat ner sig.

– Våra patienter har många slangar och kan även ha en tub i halsen, som är kopplad till en respirator. Då är det viktigt att de inte lossnar, då det kan handla om liv och död. I ett sådant ögonblick är inte det allra viktigaste för mig hur jag står, utan mitt fokus är på patienten.

Läs också: Så kan du förhindra arbetsolyckor – facket ger råd

Så kan man minimera riskerna för arbetsolyckor:

– Tyvärr har vi inga större hjälpmedel på jobbet, men ett verktyg är ett slags glidlakan som vi har på patienternas madrasser. Det ligger under själva lakanet och gör det enklare att förflytta patienten. 

– Utmaningen är den stora belastningen och att allt ska gå ganska fort. Utöver det är vi sällan tillräckligt med personal som kan hjälpas åt. En annan faktor är att människor har blivit kraftigare, vilket märktes tydligt hos oss på intensiven under pandemin.