När Arbetet besökte pappersbruket i Hallstavik i början av november uttryckte de förtroendevalda i Pappers avdelning missnöje mot att politikerna, inklusive Socialdemokraterna, tvingat fram försämringar i anställningsskyddet.

På morgonen i dag, torsdag, deltog avdelningens ordförande Aleksandar Srndovic i en videokonferens med ordförandena för samtliga Pappers avdelningar i landet, där förbundets ledning beskrev varför Pappers har rättat in sig i ledet och ställt sig bakom LO-styrelsens omsvängning i las-frågan.

– Ingen på konferensen tyckte att det här är bra. Ingen tror att våra villkor blir bättre genom huvudavtalet. Tvärtom, säger Aleksandar Srndovic.

– Samtidigt förstår jag vår förbundsledning. Att stå vid sidan av överenskommelsen, och låta PTK härja med våra villkor, hade varit ännu värre.

Personligen ser Aleksandar Srndovic hela las-överenskommelsen som ett steg bakåt för facket.

– Vi går från att vara offensiva och säkra jobbet för medlemmarna till att vara defensiva och hjälpa folk när de blir uppsagda. Jag är djupt besviken, det känns som en sten i magen.

Hård kritik på sociala medier

Dagen efter att LO anslutit sig till las-uppgörelsen med Svenskt Näringsliv får LO hård kritik på sociala medier, där upprörda medlemmar talar om ”svek”.

På pappersbruket i Hallstavik har få arbetare hunnit ta till sig nyheten, men Aleksandar Srndovic tror att reaktionerna kommer när las väl ändras och försämringarna i anställningsskyddet visar sig i praktiken.

– Jag kommer att säga till medlemmarna att även vi själva har del i utvecklingen, genom att många av oss har röstat på partier som inte gagnar oss arbetare. Om Socialdemokraterna hade varit starkare i riksdagen hade det här aldrig skett.

”Små förbund kan inte bära solidariteten”

Att Pappers och andra fack som varit kritiska till las-uppgörelsen nu sluter upp bakom LO:s ”ja” till överenskommelsen kan ses som ett sätt att ena LO.

Men om LO verkligen stärks låter Aleksandar Srndovic vara osagt.

– Så länge de stora förbunden inte tar ansvar för ett starkt LO blir LO aldrig starkt. Vi små förbund kan inte bära solidariteten ensamma. Se på arbetsgivarna, hur de samkör i avtalsrörelsen. När ska vi lära oss att det är så vi blir starka?