Just nu är regeringsfrågan på allas läppar. Talmansrundorna är inledda och samtalen pågår på hög nivå mellan partierna.

Förhandlingar brukar som bekant ge lika stora vinster som förluster till alla parter. I alla fall om de sköts väl.

När det i veckan blivit klart att Centerpartiet fått igenom sitt krav på strandskydd för att gå med på att stödja Magdalena Andersson som statsminister, har den jämnvikten uppenbart blivit rubbad.

För till skillnad från Annie Lööf har Miljöpartiet gått ur förhandlingen med en enorm förlust. 

Vad vill Miljöpartiet?

Samma dag som frågan avgjordes spreds ett sponsrat inlägg på sociala medier. En bild på Per Bohlund och Märta Stenevi med den stora texten ”Starkare skydd av natur i hela landet!”.

I hela landet utom på stränderna då, kan man anta.

Egentligen är det anmärkningsvärt att MP så krampaktigt håller sig kvar i regeringsposition. Så här 10 månader innan ett val, vore det inte bättre att gå i opposition och försöka vara ett trovärdigt miljöparti? Kanske finns chansen att höja väljarstödet från dagens 3,9 procent.

Men lika märkligt är faktiskt att Magdalena Andersson inte passar på att ta ett nytag i regeringsfrågan om det nu blir hon som lyckas få mest stöd i de pågående talmanssonderingarna.

Vad skulle Socialdemokraterna egentligen förlora på att regera ensamma under den tid som återstår innan nästa hösts val? 

Möjligheter med enpartiregering

Visst kan det vara tryggt att ingå i en samlingsregering, att ha ett litet parti där vid ens sida att luta sig tillbaka mot – ett parti som är berett att kompromissa rätt rejält för att få sitta kvar.

Men tänk ändå tanken, vilka möjligheter en helt igenom socialdemokratisk regering skulle innebära. 

Hur arbetsmarknadspolitiken kan bli tydligare utan Miljöpartiets liberala hållning gällande arbetskraftsinvandringen. Hur förhållningssättet gentemot oppositionen kan bli öppnare.

Och inte minst att få möjligheten att regera över alla politikområden, inte minst de som kan ha mest framtidspotential. Som kulturen, ett historiskt så centralt område för S-politik, där allt från folkbildning till progressiv kulturutövning ingår.

Och kanske ännu mer spännande vore det om Socialdemokraterna fick profilera sig inom miljö- och klimatområdet, något som i samregering med MP är omöjligt.

Ta efter Europapolitiken

I Europaparlamentet har S-parlamentarikern Jytte Guteland haft uppdraget att leda förhandlingarna om unionens klimatlag. Genom det idoga arbetet har en ideologiskt bunden, framtidsinriktad rättvis klimatpolitik tagits fram, idéer som skulle kunna färga – eller varför inte rakt igenom importeras till den svenska kontexten.

För tänk om Socialdemokraterna fick verktygen, fick mandatet, att kunna bygga det gröna folkhem som Magdalena Anderssons föregångare Göran Persson och Stefan Löfven i flera år har pratat sig så varma om.

Så frågan är relevant. Måste MP ingå i regeringen, Magdalena Andersson?