Det har gått grus i Stefan Löfvens löftesmaskineri. Knappast anmärkningsvärt, det händer ofta och för alla statsministrar, men på en punkt är det särskilt tråkigt: Löfvens löfte om körkorten.

SSU och LO jublade när Löfven inför valet 2014 lovade göra verklighet av politiken man krävt. Om S vann valet skulle CSN-lån för körkort bli faktum. Partiets unga fick sin vilja igenom och kunde knacka dörr och valkampanja på skolor med löftet i bakfickan.

Sedan kom den där verkligheten. S vann valet. Det tog fyra år. Plötsligt hade löftet att ge alla unga möjlighet att skaffa körkort förvandlats till ett körkortslån för dokumenterat arbetslösa upp till 47 år. Enligt tidningen Fokus sänktes dessutom lånesumman från upp till 25 000 kronor till max 15 000. Körkortet som inte skulle få vara en klassfråga fick alltså fortsätta vara en klassfråga ett tag till.

Under årets socialdemokratiska kongress drev ombud från SSU och LO Ung frågan igen, möjligen en aning mer förbittrade än 2014.

Körkort grund för vuxenlivet

Argumenten för reformen är fortfarande uppenbara. Arbetsmarknaden kräver i regel körkort. Att rakt av inkludera körkortet på alla yrkesprogram skulle stärka attraktionskraften. För unga i gles- och landsbygd är det dessutom en ren frihetsfråga. Om socialdemokratin vill vara en del av arbetarrörelsen borde man dessutom se en poäng i sig i att CSN-lån inte bara ska vara till för akademiker.

Utbildning och det livslånga lärandet är vitala värden. Det ska inte vara en klassfråga att sätta sig i skolbänken, när man än vill göra det. Men körkortet är en grundförutsättning för vuxenlivet i många delar av landet. Självklart ska samhället stödja allt från universitets-, folk- och yrkeshögskoleutbildningar. Men samma sak borde gälla körkorten.

Socialdemokraternas partistyrelse ville inte se någon allmän reform den här gången heller, fastän löftet redan givits. I stället ville man se det regeringen nu föreslagit: körkortslån för arbetslösa och körkortslån för unga med gymnasieexamen som är 19 och 20 år.

Inte ens som vision

Det är tramsiga differentieringar och sifferexcerciser från Socialdemokraternas partistyrelse men tyvärr höll kongressen med. Ett större löfte om CSN-lån för körkort blev det inte, vilket är synd.

Att inte hålla sitt ursprungliga löfte till partiets unga är nämligen ett säkert sätt att demoralisera den egna organisationen. Att peka ut “ni, men inte ni” är dessutom ett sätt att säga till unga arbetarväljare utanför storstadsområdena att nej, ni är egentligen inte prioriterade nu heller. Inte ens i Socialdemokraternas vision.

Hoppet står i framtiden – på unga som orkar kämpa vidare på nästa kongress. De har redan formulerat bra och konkret jämlikhetspolitik för landsbygden. Magdalena Anderssons regering borde inspireras.