Den som växer upp med fattiga föräldrar löper mångdubbelt större risk att bli fattig som vuxen, med alla de sociala risker det innebär.

Man är sjuk oftare, man drabbas oftare av psykisk ohälsa, man dör tidigare, man utsätts för brott oftare. Man löper större risk att utveckla ett kriminellt beteende.

Det där sista har blivit allt mer kontroversiellt att säga i Sverige. Politiker och opinionsbildare gör allt för att kopplingen mellan klass och kriminalitet ska försvagas. Brottslighet ska bara förstås som en kultur- eller identitetsfråga.

Alltså skriar moderatledaren Ulf Kristersson allt högre om att gängen är inhemska terrorister, att kriminalitet är en pandemi och att invandringen är en belastning.

Skam och oro

Ändå är det så att svenskarna fortfarande är övertygade om att förebyggande åtgärder är väldigt viktiga för att bekämpa kriminaliteten. Övertygelsen delas också av polisen. Rikspolischefen Anders Tornberg har i ett brev till regeringen pekat på det nödvändiga i att socialtjänsten, skolan och vården har resurserna och förmågan att fånga upp unga innan de hamnar i kriminalitet.

– Jag önskar att varje skola i utsatta områden anställer tio vuxna med fokus bara på förebyggande arbete, sa polisen Fredrik Gårdare när han intervjuades i SVT:s Aktuellt i somras.

Och visst. Storsatsningar på skola i all ära men vill man möjliggöra för alla barn att leva goda liv – vilket barnkonventionen kräver – så finns det mer man kan göra. Till exempel höja barnbidraget rejält.

I går kunde Rädda barnen presentera en ny rapport som visar att en femtedel av alla barn i Sverige växer upp i relativ barnfattigdom. Det är över 160 000 barn som lever i utsatthet, med skammen och oron helt tätt intill sig. Som riskerar allt det som en uppväxt i fattigdom för med sig.

En uppväxt i fattigdom innebär ofta otrygghet, att kanske äta sitt enda mål mat under lunchen i skolbespisningen och att inte ha råd med fritidssysselsättningar eller något extra. Forskning visar att ekonomiska svårigheter under ett barns uppväxt, även om det bara gäller en kortare tid, påverkar deras chanser att lyckas som vuxna.

Minskar klyftorna

Försäkringskassan lanserade i fjol en rapport där de slår fast att om politikerna vill minska inkomstklyftorna i samhället så bör de börja med att höja bidragen till barnfamiljer med låga inkomster. 

För de barnfamiljer med allra lägst inkomster utgör barn- och familjeersättningar som exempelvis barnbidragen 39 procent av hushållsinkomsten. Men eftersom politikerna inte höjt ersättningsbeloppen i takt med den övriga inkomstutvecklingen så halkar låginkomstfamiljerna efter. När barnbidraget höjdes 2018 var det första gången sedan 2006. 

– Om vår ambition är att minska inkomstskillnader löpande så krävs regelbundna manuella höjningar av beloppen, har Niklas Löfgren, familjepolitisk talesperson på Försäkringskassan, sagt.

Tacka för det. I Sverige är den generella välfärden det mest betydelsefulla vi har för att jämna ut livschanser mellan människor. Och generella barnbidrag är ett av de allra bästa sätten att minska inkomstskillnader och bekämpa barnfattigdom utan att riskera besvärliga marginaleffekter som kan minska arbetsutbudet.

Skattefritt tillskott

Men en rejäl höjning av barnbidraget är inte bara bra för låginkomstfamiljerna. Löntagarna måste få en större del av det välstånd som skapas och ett större tillskott i plånboken strax innan lönen kommer göra stor skillnad för många barnfamiljer.

Dessutom är det så att höjda barnbidrag leder till att öka efterfrågan i ekonomin så att folk konsumerar mer. Det i sin tur skapar nya jobb.

Att höja barnbidraget är helt enkelt en ren vinst för samhället och är en de bästa åtgärder vi har för att stoppa den onda cirkel där fattigdom går i arv och där små barn döms till att leva mindre fria liv.