”När ska personalens insatser under pandemin synas på lönen?”
Vänsterpartiet har föreslagit att de kommunala välfärdsyrkena ska få en lönebonus. Det är en skam att den styrande majoriteten i M, L, C, KD och MP tänker rösta nej, skriver Torun Boucher, Vänsterpartiet Stockholms stad.
Torun Boucher.
Applåder och stora ord. Det är facit för vad välfärdens personal fått ut av att slita i frontlinjen under pandemin. Konkreta förbättringar i form av fler kollegor, bättre arbetsvillkor och högre lön lyser med sin frånvaro.
I Stockholm har vi i Vänsterpartiet lagt ett förslag om att de kommunala välfärdsyrkena ska få en lönebonus. Den tänker nu majoriteten som styr, M, L, C, KD och MP, rösta nej till.
Det är häpnadsväckande att somliga politiker inte har den minsta skam i kroppen.
Sveket mot välfärdens hjältar
Nu när fler restriktioner släpps, och en del av oss börjar ana ljuset i slutet av tunneln på coronapandemin, så kan vi börja sammanfatta vad den inneburit för välfärdens yrken. Det är tyvärr inte ett positivt resultat.
Trots att politiker från alla partier bedyrat hur mycket välfärdens personal är värd och applåderat dem saknas konkreta förslag för att kompensera deras insatser.
Tvärtom fortsätter nedskärningarna och försämringen av arbetsvillkoren. Det är verkligen inte konstigt att personalen ledsnar på alla dessa löften som aldrig infrias.
Ska vi värna om välfärden som gör vårt samhälle så himla bra så måste vi också ge tillbaka till alla de människor som har slitit under pandemin
Det handlar om kvinnodominerade jobb
De kvinnodominerade yrkena inom välfärden är särskilt nedprioriterade. Det handlar om de som sliter i äldreomsorgen, inom LSS, i förskolan och skolan.
De har orimligt låga löner och oftare dåliga arbetsvillkor just eftersom det arbetar många kvinnor i dessa sektorer.
Vi har fortfarande en ojämställd arbetsmarknad där kvinnor som grupp har lägre löner, oftare jobbar deltid, oftare är sjukskrivna, tar ut det mesta av föräldraledigheten, och vabbar mest.
Bättre arbetsvillkor är feministisk politik
Kvinnors arbetsvillkor är en avgörande feministisk fråga och en framtidsfråga. Det handlar om en arbetssituation som är hållbar och där ingen ska behöva offra sin egen hälsa och sitt välbefinnande. Det handlar om rätten till en egen försörjning med en lön som går att leva på. Och efter arbetslivet – en pension som går att leva på.
Nu när livet är på väg tillbaka till det normala är det tack vare välfärdens hjältar som har kämpat i pandemins frontlinjer. Det är de som har gått till jobbet, fått samhällets maskineri att fortsätta rulla.
Det är människor som har gett allt – ofta med sin hälsa som insats. Ska vi värna om välfärden som gör vårt samhälle så himla bra så måste vi också ge tillbaka till alla de människor som har slitit under pandemin.
En god start är att kompensera dem för deras insatser.
