”När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?”.

Det frågade sig de dåvarande toppsocialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan i en av det förra årtiondets mest utskrattade debattartiklar.

Själva frågan är förstås för sentimental för att kunna ställas i ett land där man hellre skriver fakturor än poesi. Men egentligen var det väl butlern som förstörde allt.

Ja, Jämtin och Batljan ansåg nämligen att det borde finnas butlerliknande tjänsteföretag i Stockholms tunnelbana som kunde hjälpa stressade huvudstadsbor att uträtta olika ärenden.

Ja, butler låter förstås inte särskilt socialdemokratiskt. Och folk skrattade, andra blev arga.
Men var det så illa tänkt, egentligen?

Argast var Elisabeth Svantesson

På 10-talet pratade politiker nämligen mycket om livspusslet, det utmanande projektet att få det lilla livet att gå ihop. Regeringen Reinfeldt erbjöd svenskarna rut-avdraget, en sorts skattesänkning för människor som har råd att köpa städhjälp eller barnpassning.

Genom olika regelförändringar har finansdepartementet gjort det möjligt att använda avdraget till allt möjligt. I dag kan man göra rut-avdrag om man vill att någon – en butler? – hämtar ens post, spolar i ens kranar eller putsar ens skor. Och prislappen för reformen bara växer och växer.

Åren må ha gått men att människor upplever vardagen som stressig och känner att de inte har tillräckligt med tid för att umgås med sina barn och vänner är ett faktum. Åka buss eller tåg, jobba, hämta på förskolan, lämna på skolan, fotbollsträning, stallet, handla, kulturskolan, städa, laga mat… Klart människor vill ha mer tid för det viktigaste i livet.

När Magdalena Andersson i går presenterade statsbudgeten fanns så det socialdemokratiska vallöftet om en så kallad familjevecka med, dock i en avskalad form. I korthet går det ut på att föräldrar som lönearbetar varje år får sex lediga dagar som de kan ta ut när barnen inte kan vara i skolan på grund av lov eller planeringsdagar.

Och håll i hatten vad den borgerliga oppositionen blev rasande! Argast var förstås Moderaterna.
– Är det svaret till alla de mammor som sett sina barn skjutas ihjäl? fräste Elisabeth Svantesson.

Undersköterskor kan inte jobba hemma

Man kan nästan misstänka att frågan var av retorisk karaktär. Familjeveckan är, precis som Kommunals ordförande Tobias Baudin noterade, bra politik som kommer göra skillnad för alla som får välfärden att fungera.

Inte bara för Kommunals medlemmar, kan man väl tillägga.

En vanlig svensk grundskola har varje läsår fem studiedagar och är då stängd. Förskolor är inte sällan stängda minst två dagar per termin. Likadant är det med fritids. Till detta kommer höstlov, sportlov, påsklov, mellandagarna och sommarledigheten. Det är klart att semesterdagarna inte räcker för alla.

För folk som arbetar på kontor kanske det går att lösa genom att jobba hemifrån eller ta med sig barnen till jobbet och slänga åt dem en Ipad. För byggjobbare, restauranganställda, lagerarbetare, vårdpersonal och barnskötare är det inte lika lätt. Undersköterskan kan inte smita hem efter lunch bara för att förskolan stänger.
Det är helt enkelt arbetarfamiljer – som Elisabeth Svantesson inte är särskilt intresserad av – som har störst anledning att välkomna familjeveckan..

Det finns förstås invändningar. LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström har givetvis rätt när hon säger att familjeveckan borde kopplas till föräldraförsäkringen och komma alla föräldrar till del.

Välståndet behöver inte gå till superrika

Ändå är familjeveckan som den ser ut den bästa provisoriska utopi vi erbjudits på länge. Regeringen har ju plötsligt formulerat ett sätt att tänka kring hur man kan underlätta livet för folk utan att för den sakens skull skattesubventionera städning.

Det Magdalena Andersson påminde om i går är att det går att göra livet lättare för helt vanliga människor utan att vi för den sakens skull behöver överge principerna för hur de gemensamma resurserna ska användas och fördelas.

Ett av arbetarrörelsens banbrytande krav handlade om möjligheten till ett liv vid sidan av lönearbetet. Sedan man vann striden om åttatimmarsdagen har produktiviteten i Sverige blivit tjugo gånger högre.

Det behöver inte vara så att det välstånd vi skapar tillsammans hamnar på de superrikas bankkonton. Det kan också betyda att vi använder resurserna för att skapa en bättre balans mellan arbete, vila och fritid.
Genom en familjevecka i dag.
Och kanske en kortare arbetsvecka i morgon.