Ni är många därute som är avundsjuka på mitt yrke som högstadielärare. Eller alltså inte yrket per se, jag är väl inte helt verklighetsfrånvänd, men på den långa sommarledigheten. 

Sommar för mig har alltid inneburit två glassar på samma dag, att somna på stranden och vakna som Berra i Sällskapsresan samt att lyssna på varenda sommarprat, till och med de som handlar om sport.

Min starkaste upplevelse av sommaren 2021 är inte så mycket en upplevelse som en insikt: Jag kommer aldrig mer att ha semester.

Jag vill inte snacka skit om mina barn, eftersom de är två år respektive fem månader och inte kan försvara sig, men allt är deras fel. 

Le hysteriskt mot besvärade gäster

I början av sommaren läste jag följande citat utan att förstå hur väl det stämmer: “Vacation is looking at your children in different locations.”

Jag vill dock lägga till: “Vacation is running after your children in different locations”, såsom att hindra den ena från att springa in till kocken och visa hur man steker pannkakor samtidigt som den andra vrålar sig högröd, allt medan jag hysteriskt ler mot besvärade gäster och ser bina flockas kring ett orört vinglas. 

Emellanåt har jag fantiserat om kryphål inför nästa sommar: borde jag hitta ett sommarjobb? Betala förskolan pengar under bordet?

Kajsa Leo

Sommaren ska vara kärlekens tid: Sanden är fuktig och kvinnan är ung och så vidare. Antalet gånger min partner och jag har fått till det under ledigheten tänker jag väl inte avslöja här heller, men jag kan åtminstone bjussa på en ledtråd: orm som biter sig själv i svansen.

Fast eftersom punkt fyra på listan över föräldraråd som pryder vårt kylskåp lyder: “Prata om och dela närhet, ömhet och sex”, så har vi åtminstone samtalet om saken.

Häromdagen framför Bamse till exempel, när jag fick frågan om jag tycker att räven Katta Lo som jobbar i gottaffären är sexig.

Referenser förändras som förälder

För så är det: hela referensvärden förändras med föräldraskapet.

Jag har varken sett Tunna blå linjen eller den senaste filmen med Mads Mikkelsen men däremot funderar jag mycket på varför kompisbandet sjunger Tänk vad folket skulle stå och gapa  och inte åt min lilla apa.

Eller som när min partner hade en seriös diskussion om gräsklippning med grannen för att sedan upptäcka att hen hade glömt tvätta bort ansiktsmålningen.

Emellanåt har jag fantiserat om kryphål inför nästa sommar: borde jag hitta ett sommarjobb? Betala förskolan pengar under bordet?

Fast, och nu kommer det obegripliga, trots detta ångrar jag inte för en sekund tillkomsten av mina semestersabotörer (eller jo, kanske lite när den äldsta glufsar i sig hela nougatkulan från min tip top i en enda tugga). Faktum är att jag redan längtar till nästa havererade semester.