Klocksäljaren Erik: Klockor bär på så många berättelser
Änkan med sin mans gamla armbandsur, första studentklockan eller guldklockan för lång och trogen tjänst. Klockor bär på berättelser, säger säljaren Erik Liljedahl.
Erik Liljedahl jobbar som klocksäljare på Stjärnurmakarna i Farsta Centrum i södra Stockholm. "Klockor bär på berättelser" säger han.
”Jag har egentligen ingen koppling till klockbranschen utan började som kock. Det tog inte lång tid innan jag förstod att det inte passade mig. Man är rätt asocial i den rollen.
Jag är uppvuxen i Storuman men flyttade till Stockholm när jag träffade en tjej. I samma veva fick jag jobb i en skoaffär. Där fick jag utlopp för mina sociala behov. När jag sen började på Stjärnurmakarna kändes det ännu mer rätt. Jag har en stark nörd- och samlargen som passar bra i arbetet med klockor.
Man måste vara en skicklig säljare, men också ha ett visst tekniskt kunnande. Det finns faktiskt bara en urmakarskola i Sverige i dag. Skolan tar endast in 15 elever om året och många av dem blir flygtekniker i stället för urmakare. Den branschen är mer lukrativ.
Det bästa är när en kund kommer in och vill investera i sin morfarsklocka, eller om en änka ska serva sin mans armbandsur. Det finns så många berättelser bakom. På det sättet är en klocka det perfekta familjearvet tycker jag. Den är liten och man kan ha med sig den överallt. Och så finns något symboliskt i tidvisaren. Vi får alla bara en viss tid på den här jorden.
Det är tydligt hur vintageintresset bara växer och växer. Det är roligt för det finns faktiskt en jäkla massa fina klockor hemma i folks byråer. Under efterkrigstiden var vi i Sverige köpstarka när det gäller såna grejer. De tio första exemplaren av Omega Speedmaster hamnade till exempel här.”