Så kan Stefan Löfven bli statsminister 2022
Stefan Löfven är statsminister igen och bakbinds inte av något januariavtal. Nu måste han och partierna som burit fram honom ingå ett resonemangsäktenskap för att lösa samhällsproblemen som matar högerextremismen med väljare, skriver Arbetets politiska redaktör.
Och så blev Stefan Löfven vald till statsminister, igen.
De senaste 40 årens knepigaste regeringskris och de senaste 40 årens märkligaste sonderingsrunda är därmed över.
Vi tar väl en liten resumé?
Centerpartiet deklarerade alltså i veckan att man skulle lägga ned sina röster i statsministeromröstningen – och därmed tolerera Stefan Löfven.
För att göra det avser den tillträdande Löfven-regeringen att värna tre C-vinster från januariavtalet (las-uppgörelsen, stärkt äganderätt i skogen, reformerat strandskydd). Hela regeringen? Nej, Miljöpartiet är verkligen inte med på båten.
Dadgostar vill avsätta Löfven igen
Förresten kommer C sluta samarbeta med regeringen och är nu ”konstruktiv opposition”. Men man kan tänka sig att rösta på regeringens budget i december om man får bra betalt och den inte i några detaljer är förhandlad med Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet ja. De har hela tiden sagt att de vill ha Löfven som statsminister och de vill absolut budgetförhandla med regeringen. Men om inte las-uppgörelsen skrotas eller hela LO ansluter sig så kommer Nooshi Dadgostar försöka avsätta Löfven, igen.
Vad Socialdemokraterna vill är lite mer höljt i dunkel men vi vet att Stefan Löfven avgår om han inte får igenom en budget och man tycks i alla fall ha gjort den politiska vilden Amineh Kakabaveh på gott humör.
Och högeroppositionen är i så dåligt skick att partierna inte ens var nära att kunna tillträda. Ulf Kristersson vågade över huvud taget inte möta riksdagen i en statsministeromröstning.
Inga nya januariavtal
Det går inte att skaka av sig känslan att vi fått en liten förhandsvisning av regeringsbildningen 2022. Om mandaten fallit väl ut för de rödgröna och C så hade det bli precis så här.
För att vi ska slippa en repris nästa år och för att vi ska kunna få en fungerande regering till vänster om mitten är det på tiden att partierna som nu burit fram Stefan Löfven slutar behandla varandra som de gjort.
Det får vara slut på tjuvnyp och löjliga markeringar. Det kan inte bli nya januariavtal där några partier går in för att kräva politik ingen efterfrågar men som man vet smärtar för andra partier och deras väljare.
Det är dags att börja lösa samhällsproblemen som matar de blåbruna partierna med väljare.
Det högst sannolika budgetkrånglet i höst kan visa vägen.
Finansministern får öppna plånboken
Det enda sättet för regeringen att överleva över nyår är ju att Magdalena Andersson lägger en så expansiv budget som möjligt. Om pengakranen vrids på ordentligt så kan S, C, V och MP – och alla som röstar på de partierna – bli nöjda och glada.
Men en expansiv budget är ju precis vad det här landet behöver.
Det behövs vägar och räls. Det behövs nya vårdplatser och nyanställd välfärdspersonal. Förskolan, fritidshemmen, skolan, gymnasiet och högskolan måste stärkas rejält. Det behövs satsningar för nya jobb, elnätet måste byggas ut och rustas upp. Migrationen och integrationen måste fungera.
Produktiviteten måste höjas och ekonomin måste göras klimatsmart. Polisen ska komma när man ringer. Brottslingar ska få sina straff. Löntagarna måste vara trygga när de blir sjuka, arbetslösa eller går i pension. Jämlikheten måste öka och vi måste tillbaka till full sysselsättning. Hela landet ska leva.
Corona har förändrat Sverige
Moderaternas förhållande till Sverigedemokraterna har upprättat en vallgrav mellan C och de övriga borgerliga partierna. Det betyder inte att det automatiskt finns något gemensamt projekt där C, S, MP och V kan samlas. Däremot borde det inte vara omöjligt att hitta någon sorts samsyn i frågor som inte bara rör hur man ska hantera SD.
Det värsta hotet mot den liberala demokratin är inte underskott i statsbudgeten utan växande sociala och ekonomiska klyftor.
Pandemin har förändrat verkligheten och runt omkring oss pågår ett skifte. Efterfrågan på politik som löser samhällsproblem är stor och längtan efter den starka staten är tillbaka. Ska den staten då vara högerradikal eller progressiv? Det är det som står på spel nu, även i Sverige.
Här finns utrymme för om inte en idégemenskap så väl en kohandel, ett resonemangsäktenskap och ett samhällsbygge mellan två röda partier och två gröna partier som vill göra vardagen mer dräglig och Sverige mer anständigt.
