I mars 2020 fick vi i Kommissionen för jämställda livsinkomster i uppdrag av regeringen att lämna förslag som syftar till att långsiktigt öka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

Utredningsuppdraget var mycket välkommet. Medan löneskillnaderna på den svenska arbetsmarknaden har minskat stadigt (2020 var den 4,2 procent inom samma yrke, och 9,9 procent för arbetsmarknaden i stort) så står kvinnors livsinkomster, alltså lön, transfereringar och kapital, och stampar på förfärande låga 77 procent av männens.

Det är dessutom en siffra som knappt har ändrats på 25 år. 

Det finns flera anledningar till att skillnaderna i inkomst av arbete inte har följt med lönernas utveckling.

En är den könsuppdelade arbetsmarknaden där kvinnodominerade yrken generellt har lägre löner än mansdominerade yrken med liknande krav. Det fångas inte upp av lönestatistiken. 

Men det är inte den enda utmaningen. Över hela arbetsmarknaden arbetar kvinnor i högre utsträckning deltid eller har tim- eller behovsanställningar.

Kvinnor tar ut mer föräldraledighet än män och har också högre sjukfrånvaro. Detta leder till lägre inkomst av arbete och i slutänden till lägre pension.

Män har dessutom betydligt högre inkomster från kapital än vad kvinnor har. Sammantaget leder det här till en situation där löneskillnaderna ser ut att minska, samtidigt som inkomsterna, det människor faktiskt får i plånboken genom livet, inte förändras alls. 

Vi i kommissionen ser att arbetsmarknadens parter har en mycket viktig roll att spela i arbetet för att förändra det här, inte minst när det gäller jämställda arbetsförhållanden och förbättrad arbetsmiljö, kort sagt en jämställd arbetsplats. 

Faktum är att stora delar av kvinnors inkomstbortfall genom livet går att härleda till just brister i arbetsförhållanden och arbetsmiljön.

Vissa av utmaningarna är tydliga. Det är ingen nyhet att många kvinnodominerade yrken lider av organisatoriska problem, med exempelvis delade turer eller timanställningar, vilket försvårar heltidsarbete. Självklart påverkar det inkomsten. 

Men andra mindre synliga problem kan vara nog så viktiga. 

Ett ännu större fokus på det ansvaret skulle inte bara leda till bättre arbetsförhållanden och arbetsmiljö, utan också till ökad ekonomisk jämställdhet. Det är också en möjlighet för arbetsgivare att bli mer attraktiva, och därigenom få en effektiv personalförsörjning

Lise Bergh

Dålig arbetsmiljö med stress och bristande ledarskap kan leda till psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. Detsamma gäller sexuella trakasserier.

Det som kan uppfattas som sidofrågor när det gäller ekonomisk jämställdhet är alltså i själva verket helt centralt för att Sverige som land ska lyckas nå sina mål på området.  

Vi i kommissionen vill därför uppmana arbetsgivarna att verkligen se till hela inkomsten när de träffar avtal om löner, men också om arbetstid, anställningsformer och arbetsmiljöfrågor. 

Det är för övrigt dessa frågor som regleras i diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder, just för att förhindra diskriminering. För många kvinnor skulle en förbättrad fysisk och psykosocial arbetsmiljö, som gör det möjligt att gå upp i arbetstid, kunna ha en större påverkan på livsinkomsten än en löneökning. 

På samma sätt skulle en bättre organisation av arbetet, med exempelvis färre timanställningar, kunna ha en betydande påverkan.

Det innebär givetvis inte att arbetet för jämställda löner ska prioriteras ned, men att det bör kompletteras med ett inkomstperspektiv. 

Facken har ett stort ansvar för att säkra att deras medlemmar inte diskrimineras.

Ett ännu större fokus på det ansvaret skulle inte bara leda till bättre arbetsförhållanden och arbetsmiljö, utan också till ökad ekonomisk jämställdhet. Det är också en möjlighet för arbetsgivare att bli mer attraktiva, och därigenom få en effektiv personalförsörjning. 

En jämställd arbetsmarknad med arbetsförhållanden och arbetsmiljöer fria från könsskillnader och diskriminering är i själva verket en grundläggande rättighet för varje arbetstagare.

Den svenska modellen med fria, oberoende parter har givits ett stort ansvar att hantera dessa frågor.

Parterna har många gånger lyckats lösa mycket svåra problem och kommissionen är övertygad om att parterna tar sig an även denna utmaning: att se till samtliga faktorer som påverkar inkomsten av arbete, så att Sverige får en jämställd arbetsmarknad utan diskriminering.