En student i colombianska Cali protesterar mot polisens dödsskjutningar. Hittills har minst 60 demonstranter dödats.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

”Vi uppmanar till stora och fredliga mobiliseringar i morgon, den 2 juni, i hela landet”, skriver den colombianska centralorganisationen CUT på Twitter. 

Francisco Contreras, talesperson för Latinamerikagrupperna, tror att uppmaningen kommer att hörsammas.

– Alla säger att det kommer att vara den största strejken hittills, säger han till Arbetet Global. 

Den protestvåg som nu skakar Colombia har pågått sedan den 28 april. Då utlyste en koalition av fackliga centralorganisationen generalstrejk i protest mot en skattereform som skulle slå hårt mot såväl de fattiga som medelklassen.

Högerpresidenten Iván Duque pressades att dra tillbaka reformen, och planer på omfattande sjukvårdsprivatiseringar har lagts på is, men gatuprotesterna har fortsatt med oförminskad styrka. 

Tusentals vägblockader har lamslagit landet. Regeringen har tvingats till förhandlingsbordet där Nationella strejkkommittén – som förutom facken även samlar flera sociala rörelser – ställt en lång rad offensiva krav: statlig basinkomst, avgiftsfri utbildning, likabehandling för sexuella minoriteter och massvaccinationer mot covid-19.  

– Facken har inte bara varit väldigt bra på att mobilisera utan också på att ställa krav på regeringen, de har verkligen fört demonstranternas talan, säger Francisco Contreras.

– Det är inte stora organisationer, medlemmarna utgör ungefär 4 procent av arbetskraften. Men det som är nytt jämfört med tidigare är att man har lyckats samla de här olika rörelserna, som studentrörelsen, ursprungsfolken och småbrukarna.

Protesterna har haft en hög mänsklig kostnad. Enligt Human Rights Watch har över 60 demonstranter, och två poliser, dödats i gatustrider.

– Det har varit en enorm brutalitet från polisen och militären, säger Francisco Contreras.

Samtidigt finns farhågor om att den verkliga siffran kan vara väsentligt högre. 

Exempelvis hittades den 26-årige demonstranten Brahian Gabriel Rojas död i en flod en vecka efter att han gripits av polisens fruktade kravallstyrka Esmad, som anklagas för att ligga bakom mycket av våldet.  

– Det är olika siffror beroende på vem man frågar. En statlig ombudsman har gått ut med siffran 54 försvunna, men en av de viktigaste organisationerna för mänskliga rättigheter säger att det är över 100. Flera av dem har man hittat döda.

Demonstranter har byggt en vägspärr i Bogota. I flera av landets största städer har militär mobiliserats för att kväsa protesterna.

Flera av Colombias största städer har militariserats och president Duque har skickat militär till staden Cali som kommit att bli protesternas centrum.

FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter har uttryckt ”djup oro” över utvecklingen och uppmanat landet att ställa de ansvariga till svars. 

Internationella fack har krävt att president Duque omedelbart stoppar våldet. De amerikanska centralorganisationerna har gemensamt uppmanat utrikesminister Antony Blinken att se över USA:s stöd till Colombia som i dag är landets tredje största mottagare av militärt bistånd. 

Duques styre har kantats av turbulens. Francisco Contreras menar att de nuvarande demonstrationerna är en fortsättning på de massprotester som ägde rum 2018, 2019 och i mindre utsträckning 2020. Men den här gången har pandemin gett ytterligare bränsle. 

– Enligt officiella siffror har fattigdomen ökat med 42 procent och 70 procent är nu sysselsatta på den informella arbetsmarknaden, säger han.

En möjlighet är att proteströrelsen blir så stark att Duque tvingas avgå

Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna

Nästa år väntar allmänna val, där Duque med rådande opinionssiffror inte kommer att bli omvald. Den politiska oppositionen deltar inte aktivt i protesterna men kan vinna mycket enbart på att stödja dem. 

Men mycket kan hinna hända innan dess.

– En möjlighet är att proteströrelsen blir så stark att Duque tvingas avgå, säger Francisco Contreras.

– Men det finns också en oro att situationen inte går att kontrollera och att ett nytt inbördeskrig bryter ut, mellan nya aktörer. 

Protesterna i Colombia

Den 28 april utlyste en koalition av colombianska centralorganisationer generalstrejk i protest mot president Iván Duques aviserade skattereform, som skulle slå hårt mot landets fattiga. Den 2 maj backade regeringen, men protesterna fortsatte.

Förhandlingar förs mellan den Nationella strejkkommittén – som förutom facken samlar studentorganisationer, småbrukare, urfolksrörelsen och hbtq-grupper – och regeringen, men hittills utan konkreta resultat. 

Proteströrelsen kräver bland annat  statlig basinkomst, avgiftsfri utbildning, likabehandling för sexuella minoriteter och massvaccinationer mot covid-19.

Högerpresidenten Duques maktinnehav har kantats av protester. Den nuvarande missnöjesvågen är på många sätt en fortsättning på massprotester 2018 och 2019.  

Källor: Latinamerikagrupperna, PSI