Pandemins påverkan på arbetsmarknaden är dramatisk. Antalet långtidsarbetslösa är nu uppe i rekordhöga 180 000 personer.

Inom några månader riskerar vi att behöva lägga till ytterligare över 100 000 personer till dessa.

Långtidsarbetslösheten väntas fortsätta öka och den växande gruppen som saknar en gymnasieutbildning kommer ännu längre bort från arbetsmarknaden och möjligheterna till att få ett jobb.

Behovet av utbildning och andra kompetenshöjande insatser ökar. Samtidigt får arbetsgivarna allt svårare att rekrytera personal. 

I detta läge, när samhällsekonomin hackar och människor riskerar att förlora möjligheten att bidra och känna delaktighet i samhällets återstart, fortsätter omstöpningen av Arbetsförmedlingen med förödande konsekvenser.

Trots att varningsklockorna klämtar allt högre.

Kommuner runt om i landet larmar om att långtidsarbetslösa hamnar allt längre från arbetsmarknaden när myndighetens kontor försvinner och kommunerna lämnas i sticket med att ta hand om de som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Fram träder bilden av en reformering som var illa planerad från början, men som ingen vill backa ifrån nu på grund av politisk prestige

Britta Lejon och Åsa Johansson

Men nu förmår ingen längre dra i nödbromsen för en från början illa utformad reform som saknar både politisk styrning och målbild.

I stället vill Regeringen få det att framstå som att man nu ökar insatserna till stöd för de som står längst från arbetsmarknaden.

Eva Nordmark och Martin Ådahl skriver i en debattartikel i Aftonbladet att fristående förmedlare ska erbjuda individuellt anpassade aktiviteter till arbetslösa.

I verkligheten har neddragningarna på Arbetsförmedlingen som en följd av Januaripartiernas reformeringsexperiment gjort att allt färre arbetslösa har möjlighet att få ta del av stödinsatserna, eftersom Arbetsförmedlingens kontor i rask takt har försvunnit och personalen har sagts upp.

Redan tidigare har Arbetsförmedlingen larmat om att man saknar medarbetare för att effektivt kunna hantera kortsiktiga satsningar, eftersom myndigheten brandskattats på sina resurser.

De som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden omfattas inte heller av matchningstjänsterna vilket tyder på att reformeringen utvecklat systemet för de som står närmare arbetsmarknaden.

Fokuset på matchningstjänsterna innebär en resursförflyttning, från de med störst behov av arbetsmarknadsstöd till de som redan har möjlighet att få en egen försörjning.

I detta läge, när samhällsekonomin hackar och människor riskerar att förlora möjligheten att bidra och känna delaktighet i samhällets återstart, fortsätter omstöpningen av Arbetsförmedlingen med förödande konsekvenser

Britta Lejon och Åsa Johansson

Reformeringen av Arbetsförmedlingen präglas alltmer av förvirring.

Myndigheten efterfrågar tydligare direktiv kring hur man ser på lokal närvaro, regeringen svarar med att kritisera myndigheten för att den minskat på den lokala närvaron.

Dock fortsätter regeringen likafullt att över tid minska förvaltningsanslaget, som är en avgörande faktor för myndighetens förmåga till lokal närvaro.

488 miljoner kronor extra i vårbudgeten framstår som en kortsiktig satsning som blir svår att hantera för en myndighet som går på knäna av nedskärningar.

Fram träder bilden av en reformering som var illa planerad från början, men som ingen vill backa ifrån nu på grund av politisk prestige.  

Reformeringen av Arbetsförmedlingen har blivit en skenande häst.