Trots satsning – en av fyra fackavdelningar saknar förtroendevalda
Digitala fackmöten i coronapandemins spår har generellt lockat
få deltagare. Men engagemanget i många av Fastighets avdelningar
var lågt redan tidigare. En av fyra avdelningar saknar helt förtroendevalda.
Ombudsmannen Jarmo Kusmin.
Tycker du att medlemsavgiften är för hög? Borde facket ta strid för högre a-kassa, en starkare sjukförsäkring eller att arbetsgivarna ska bekosta arbetsskor till alla? Då kan du och kamraterna i avdelningen skriva en motion till kongressen nästa år för att påverka fackets prioriteringar.
Men när hälften av Fastighets avdelningar inte är helt fungerande, vad händer då?
– Då faller idén att vi ska ha representanter från hela landet. Det är i avdelningarna den demokratiska processen ska ske, att utse företrädare som ska föra avdelningens talan på förbundsmöten och kongress.
Det säger Jarmo Kusmin, central ombudsman med ansvar för organisationsfrågor.
Alla medlemmar i Fastighets tillhör en avdelning. Det finns 119 geografiska avdelningar, men bara hälften av dem är aktiva. En aktiv avdelning innebär att det finns en avdelningsstyrelse och att avdelningen ordnar aktiviteter som medlemsmöten, torgmöten eller arbetsplatsbesök för att värva medlemmar.
Var fjärde saknar förtroendevalda
Var fjärde avdelning saknar förtroendevalda. Där är det ombudsmän i regionen som får ordna de fackliga aktiviteterna. I resten av avdelningarna finns det någon eller några förtroendevalda som försöker få i gång aktiviteter med stöd av ombudsmännen.
Under coronaåret har fysiska möten ställts in och ersatts av digitala träffar. Ännu finns ingen sammanställning över vårens digitala årsmöten, men det står redan klart att de inte har varit ett starkt dragplåster.
65 aktiva är rekordet
Många avdelningar gick dock på sparlåga redan före corona. Förbundet har haft den nuvarande organisationen i tio år, men som mest kommit upp i 65 aktiva avdelningar.
Kongressen 2010 klubbade igenom förändringen som infördes året därpå. I stället för de existerande elva avdelningarna, som hade egna anställda fackliga ombud, bildades fem regioner med anställda ombudsmän. Förbundsstyrelsen minskades från 21 till 7 ledamöter. Medlemmarna skulle organiseras i minst 100 avdelningar.
Mål att öka inflytandet
Motiveringen var att skapa en demokratisk mötesplats där medlemmar kan träffas och påverka verksamheten i förbundet. Ytterligare skäl var att ha en gemensam ekonomi där alla var anställda centralt, plus att samordna administration och kvalitetssäkra verksamheten. Dåvarande ordförande Hans Öhlund skrev i verksamhetsberättelsen 2010: ”Det mest avgörande som vi gjorde var att öka direktdemokratin och minska den representativa demokratin, med andra ord medlemmarna får möjlighet till mer inflytande.”
Den organisation som skulle ge medlemmarna mer inflytande får nu kritik internt för att ha ett demokratiskt underskott. Men beslutet 2010 var inte fel, tycker ombudsman Jarmo Kusmin.
– Det fanns ett starkt motstånd till förändringen, men den gamla organisationen var inte särskilt bra, om man ska vara ärlig. Dåvarande avdelningar fungerade olika bra och det var ojämnt med de ekonomiska resurserna.
Är det ett misslyckande att ni inte lyckats få fler fungerande avdelningar på ett decennium?
– Vi har lagt ned mycket kraft och energi på avdelningarna. Jag är självklart besviken och hade hoppats att vi skulle få mer rull på det. Men jag tror till syvende och sist att det beror på vilka förutsättningar vi gett de förtroendevalda.
Vad är det som brister?
– Över huvud taget är det allt svårare att få människor att engagera sig ideellt, det tror jag gäller alla folkrörelser. Där det fungerat hos oss handlar det dels om att det finns lokala eldsjälar, dels beror det på vilket stöd de fått från sin region.
För några år sedan bytte förbundet strategi för att öka det fackliga engagemanget. Detta eftersom även klubbverksamheten haltade på sina håll. I dagsläget är det bara en dryg tredjedel av medlemmarna som har en klubb på arbetsplatsen.
– De senaste åren har vi ändrat fokus och satsat mer på att bygga upp klubbarna. Behovet var enormt. Tanken har varit att deras aktivitet ska smitta av sig på avdelningarna. Jag tror att det kommer att bli så, även om corona inte varit bra för den här utvecklingen, säger Jarmo Kusmin.
I maj nästa år är det dags för kongress igen. Nyligen inrättades en kommitté som ska se över stadgarna, som sätter ramarna för hur förbundet styrs och fungerar. Även lokala förtroendevalda och medlemmar kan lämna synpunkter.
– Jag ser fram emot att det blir ordentliga diskussioner om förbundets framtid, till exempel om vi kan stärka avdelningsforum och om klubbarnas ställning. Att klubbarna inte haft direkt möjlighet till demokratiskt inflytande har debatterats. Vi kanske behöver göra ett omtag.
Före kongressen hinner Jarmo Kusmin gå i pension. Mycket har ändrats sedan han fick jobb som fastighetsskötare på Sandvikenhus som 20-åring och blev klubbens sekreterare två år senare.
– Jag har varit aktiv sedan 1980, i klubb, avdelning, förbundsstyrelse och sedan som ombudsman. Långt in på 80-talet kunde jag namnge de i fastighetsbranschen som inte var medlemmar i avdelning 513 Gästrikland-Dalarna, merparten var faktiskt medlemmar. Att organisationsgraden sjunkit så totalt gör mig faktiskt lite deprimerad.
Speglar medlemmarna bättre
Ändå är han optimistisk inför framtiden och vill framhålla en positiv trend:
– Nu har vi fler förtroendevalda med en ny bredd och mångfald. Det är många fler med bakgrund från andra länder som tar för sig och som får göra det. Det ger oss mycket mer legitimitet och är väldigt positivt. Vi har också fler yngre och tjejer bland ombudsmännen. Vi speglar medlemmarna bättre nu, säger Jarmo Kusmin.
Avslutningsvis, vad har du för planer som pensionär?
– Jag har samlat på mig många böcker på min nybyggda bokhylla som jag inte riktigt haft energi att läsa. Jag längtar också efter att ta det lugnt, promenera och arbeta fysiskt i stugan. Sedan när livet blir mer normalt vill jag som hela världen förstås umgås med min familj, barnbarn och vänner.