Med illa dold skadeglädje proklamerade Annie Lööf 2018 att Vänsterpartiet skulle bojkottas i januariförhandlingarna.

Vänstern stängdes ute och de fyra januaripartierna S, MP, C och L gjorde själva upp om Stefan Löfvens regeringsunderlag.

Nu var dock inte Annie Lööfs personliga åsikter om Vänsterpartiet avgörande i förhandlingarna. Samtalen baserades i stället på det faktum att de fyra januaripartierna tillsammans var större än de tre konservativa partierna.

Vänsterns riksdagsmandat gjorde alltså varken från eller till när det gällde möjligheten att få igenom en budget.

Därför kunde Annie Lööf ogenerat kräva att Vänstern stängdes ute.

Vänsterpartiet kunde i och för byta sida och stödja det konservativa blocket och förkasta en Socialdemokratiskt ledd regering.

Men det var naturligtvis uteslutet. En allians mellan Vänstern och Sverigedemokraterna skulle aldrig ske, vilket alla visste.

Vänsterns enda sätt att få någon form av gehör i riksdagen blev i stället att söka stöd hos M och KD i enskilda sakfrågor vilket också har skett i ett antal omröstningar.

Men efter Liberalernas avhopp från januariavtalet är läget ett annat.

Om valresultaten 2022 blir som dagens opinionssiffror indikerar så kommer de kvarvarande tre januariparterna S, MP och C den här gången att behöva aktivt stöd från Vänstern för att få igenom en budget.

Det är i det ljuset vi ska se Centerns nya reklamdrive för mittensamarbete som nu översvämmar landets media efter Liberalerna avhopp till det konservativa blocket.

Den ”mitt” som Centern menar består av C, S och MP, en mitt som Centern uppenbart fortfarande tror kan bli större än de brunblåa.

Allt tyder dock på att Vänsterpartiets mandat blir avgörande.

Och det ger onekligen Vänstern ett tillfälle att presentera sin politik för landets LO-anslutna, den stora grupp som sannolikt kommer att avgöra nästa val.

Så vilken politik är det som gäller?

Även om spaltkilometer har skrivits om hur frågor som invandring och identitetspolitik har påverkat LO-anslutna är det knappast där Vänsterpartiet kan finna väljarstöd.

För det stora LO-kollektivet är det de gamla värdena som är avgörande, med en ekonomisk politik som ger framtidstro, som att skapa trygga jobb, få ned arbetslösheten och stoppa lönedumpningen.

Det är här den stora avgörande tryggheten ligger för Sveriges arbetare.

Runt traditionell solidarisk politik om ökad jämlikhet och trygga jobb kan Vänstern bli en motvikt mot den arbetarfientliga Centerpolitik som fått stort inflytande under den senaste mandatperioden.

Troligen är det dessa överväganden och möjligheter som just nu bollas runt hos Vänsterpartiets framtidsanalytiker som säkert inte nöjer sig med framgångar för Vänstern bland storstädernas intellektuella.

Vilken politik partiet vill bygga för Sveriges arbetare blir avgörande.