På söndag samlas Liberalernas partiråd. Rådet ska då avgöra om Liberalerna ska gå vidare på partiledaren Nyamko Sabunis linje och bli ett stödparti för svensk korporativism.

Korporativismen är den ideologi som styrt varje nationalkonservativt maktövertagande sedan tidigt 1900-tal och som i dag är Sverigedemokraternas ledande ideologi.

Korporativismen betonar individens tillhörighet till samhällsgrupper som byggs runt social, etnisk, nationell eller familjebaserad identitet och där alla som anser sig ha en identitet utanför gruppen ska bekämpas.

Övergången till att stödja denna ideologi är naturligtvis smärtsam för Liberalerna – det är ju inte liberalism – men ändå vill inte Nyamko Sabuni prata om vad det innebär trots att det är uppenbart:

Om Liberalerna lyckas hänga kvar i riksdagen kommer de knappast att få särskilt mycket mer än fyra procent. Sverigedemokraterna har i dag 17 procent och Moderaterna och Kristdemokraterna har tillsammans runt 28 procent av väljarnas sympatier.

Hur hade Sabuni tänkt sig att Liberalerna i denna stora övervikt av konservativa/nationalkonservativa partier i en framtida regeringskonstellation skulle styra in politiken på human liberalism?

Det är självklart inte möjligt.

Att påstå annat är ren desinformation av Liberalernas partiledare.

Möjligtvis skulle man kunna få gehör för förslag som ”betyg från tredje klass” eller andra symbolfrågor som är så vaga att ingen längre förstår vad de symboliserar.

Och ingen, absolut ingen, ser längre skolan som en liberal fråga.

I övrigt blir Liberalerna tvungna att stötta en budget uppbyggd på de tre övriga partiernas viljor. Och då är det Sabunis skyldighet att precisera hur budgetsamarbetet med SD ska gå till.

Pratet om att Liberalerna kan sitta i en borgerlig minoritetsregering utan att budgetsamarbeta med SD är omöjligt.

Sabunis desinformation gynnar inte debatten. Och det gynnar definitivt inte den redan halvdåliga kunskapen bland svenskar om svensk regeringsbildning.

I fredags antydde Sabuni sent omsider att Liberalerna nog kanske blir tvungna att budgetförhandla med SD om de vill sitta i en borgerlig minoritetsregering.

Men Liberalerna kommer bara att förhandla om frågor som är oviktiga för Sverigedemokraterna, enligt Sabuni.

Vilket är samma typ av förblindande felaktighet som att påstå att ett budgetsamarbete inte är nödvändigt alls. 

Sverigedemokraterna är ett politiskt parti. De har profilfrågor om nationell identitet, om hälsovård efter ”svenskhet”, om repatriering av invandrare, om stopp för fackliga skyddsombud, om en kraftig nedmontering av public service.

De kommer inte att överge sitt politiska program endast för att göra Liberalerna till lags. Det borde en liberal partiledare förstå. Eller tror hon verkligen att SD ska bli ett lydparti till Liberalerna och stoppa sina egna förslag i närmaste gödselstad?

Den typen av desinformation som Nyamko Sabuni sysslar med är inte värdigt en partiledare.

Så allvarligt, vad vill Liberalerna stödja när de har transformerat sig klart till det stödparti för korporativismen som de numera tydligen vill vara?

I fredagens DN redogjorde SD-ledaren Jimmie Åkesson utförligt för vad han förväntar sig. I en intervju, kliniskt fri från kritiska frågor, fick Jimmie Åkesson stort utrymme att teckna sin bild av framtida budgetarbete.

SD ska koncentrera sig på att kasta ut invandrarna och låsa in fler kriminella, ansåg han.

Frågor som framtiden för public service och att införa krav på nationell kulturpolitik kan han däremot tänka sig att vänta med. Sverigedemokraterna vill vidare ha genomslag på ett flertal områden inte bara några få.

”Särskilt inom migration, integration, rättspolitiken och energipolitiken” vill partiet ha ”så stort inflytande som möjligt”.

Åkesson säger vidare att han vill skicka tillbaka flyktingar till Syrien och att även många invandrare med permanent uppehållstillstånd bör lämna Sverige.

Där har du din budgetkamrat, Nyamko Sabuni.

Åkesson har redan börjat förhandla.

Och inse fakta innan det blir pinsamt: SD är inget stödparti för liberalerna.