Debatten efter Liberalernas nya linjebeslut i fredags har gällt hur partiet ska hantera Sverigedemokraternas inflytande för att stödja en Alliansregering i minoritet.

Sanningen är att Liberalerna ger SD all makt.

Om valresultatet blir ungefär som 2018 måste SD ge sitt godkännande för varje liberalt förslag som Nyamko Sabuni vill genomföra. Och SD:s vurm för liberalismen är knappast överväldigande.

Liberalernas masksprattlande i debatten de senaste dagarna gör det nödvändigt att påminna om hur regeringsmakten utövas.

Det väsentliga för någon som vill bilda regering är att få stöd för en budget. Allt annat kan skalas ned till ett minimum.

Det parti eller det block som får stöd för sin budget kan regera. Får man inte stöd för sin budget kan man inte regera.

Det är fakta.

Liberalernas försök att nu genom sitt beslut låta påskina att en borgerlig budget, och därmed en borglig regering, kan klubbas igenom utan stöd av en majoritet i den sista budgetomröstningen är gravt vilseledande.

Får vi samma situation som i valet 2018 finns det för Liberalerna alltså inget annat val än att söka budgetsamarbete hos antingen Sverigedemokraterna eller som i dag hos de rödgröna.

Allt annat är som att lansera tomatsoppa utan tomater.

I debatten efter Sabunis hårdhänta omdirigering av sitt parti i fredags blickar många tillbaka till den tid mellan 2010 och 2014 då Alliansen regerade som minoritetsregering.

Då hade ju Alliansen inte majoritet och kunde anses sitta med stöd av SD redan då, är resonemanget.

Den stora skillnaden är att Alliansen då var större än det rödgröna blocket.

Sverigedemokraternas enda valmöjlighet när riksdagen nådde den sistas budgetomröstningen blev därför att antingen rösta på Alliansens budget eller att lägga ned sina röster så att Alliansens budget vann.

De hade i och för sig också valet att rösta på Socialdemokraternas budget, men den dag då Sverigedemokraterna kommer att rösta fram en socialdemokratisk budget och därmed rösta fram en socialdemokratisk regering kommer aldrig att inträffa.

I valet 2018 blev så de rödgröna större än Alliansen. För att Alliansen i det läget skulle kunna fortsätta regera så var de absolut tvungna att ge Sverigedemokraterna inflytande över Alliansens budget.

Mittenpartierna valde då att hellre göra upp med de rödgröna i januariavtalet.

Det är historien. Och det är läget än i dag.

Det Nyamko Sabuni nu i realiteten säger är alltså att om man hamnar i ett liknande läge i valet 2022 så bör Liberalerna låta Sverigedemokraterna diktera villkoren för en Alliansbudget.

Att påstå annat är trams.

Här är de två konservativa partierna mer ärliga.

Hela deras politiska gärning på senare tid har varit att försöka rättfärdiga ett framtida budgetsamarbete med Sverigedemokraterna där man ger radikalhögern makt och inflytande.

För att försöka blidka kritiska väljare har moderatledaren Ulf Kristersson i och för sig försökt släta över Sverigedemokraternas högerextrema politik och påstått att SD nu blivit mer sansade.

Strax efter Kristerssons senaste uttalande om de förändrade Sverigedemokraterna twittrade SD-ledaren Jimmie Åkesson ut ett grovt hatiskt tweet om invandrare. Som för att visa att SD inte alls har ändrat sig. Vilket de inte heller har gjort.

Att Liberalerna nu går samma väg och förklarar att de vill ge makt åt liberalhatarna i SD är förvånande men får kanske ses som ett sista försök att nå nödutgången för ett parti i dalande.