I mars 2015, efter sex år i exil, planerade jag att resa tillbaka till Saudiarabien.

Parallellt med att jag packade publicerade 31 av Sveriges tyngsta näringslivstoppar en debattartikel i DN som hävdade att ”handelsutbyte är en viktig möjlighet för att främja utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati”. 

Artikeln var en kommentar till den diplomatiska kris som brutit ut efter att dåvarande utrikesministern Margot Wallström offentligt kritiserat Saudiarabiens bristande respekt för mänskliga rättigheter. Näringslivstopparna uppmanade regeringen att inte bryta det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien.   

Några dagar efter att ha läst artikeln vaknade jag upp i min barndomsstad Jedda, till ljudet av krigstrummor.

Saudiarabien släppte de första bomberna över sin fattiga granne Jemen. Handelsutbyte gjorde inget för att stoppa det förödande kriget i mina förfäders hemland. Tvärtom sålde svenska företag vapen och teknologi till de krigförande parterna.  

Sveriges radio och SVT bad mig kommentera situationen, men jag var tvungen att avböja eftersom det hade varit för farligt att höja rösten mot den auktoritära regimen.

Sveriges handelsavtal var inte en garanti för min egen eller min familjs säkerhet.  

Sex år efter artikelns publicering så har situationen för mänskliga rättigheter i Saudiarabien försämrats ytterligare.

Oppositionella, feminister och reformister har fängslats.

Min egen bror dömdes till 50 piskrapp för att ha kramat sin kvinnliga kollega och tvingades fly kungadömet.

Regimens påstådda reformer är inget annat än bröd och skådespel.

Svenska familjer som flyttar till Saudiarabien för affärernas skull bor ofta i avskilda samhällen för västerlänningar. Där tillåts de leva som om de varit i Sverige, en livsstil som är förbjuden för resten av samhället.

Att läsa om näringslivstopparnas artikel får mig att undra om de misstar sina exklusiva privilegier, i slutna sällskap, för ett bidrag till demokrati.    

Svenska företag har verkat i Saudiarabien sedan 1970-talet utan att engagera sig för mänskliga rättigheter. Tvärtom rensade Ikea 2012 bort alla bilder på kvinnor från sin katalog och bidrog därmed till regimens kvinnofientliga kultur.  

I protest mot mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi nobbade internationella företag investeringskonferenser i Saudiarabien, men för svenska företag är det business as usual.

Den Arabiska halvöns folk kommer att fortsätta kämpa, för det enda vi har att förlora är våra bojor. Och vi kommer se till att svenska företag förlorar rätten att sälja det rep regimen använder för att hänga oss.