Sjuksköterskan ger patienter vaccin: ”Folk är väldigt rädda”

”Om jag kommer att jobba med coronavaccin? Det tror jag med 100 procents säkerhet. Men vi har inte fått besked än. Regionerna kommer att behöva all hjälp de kan få. 

Jag är en sådan person som vill kunna säga att ”så här är det”. Men med covid är det inte så. Jag kan inte alltid svara, det är så världen är nu. Folk kommer in och är ibland väldigt rädda och vi vet inte allt.  

De som kommer till mig är inte motståndare till vaccin, de är ju här för att de vill ha det. Även om alla vaccin har biverkningar så upplever de flesta inte dem.

Många minns 2009, då när personer fick narkolepsi efter vaccinet för svininfluensa. Det är viktigt att tänka på att många kunde ha dött om vi inte hade haft vaccin.  

Jag tror att oron kommer att finnas även denna gång. Men folk kommer nog ändå att välja det för att det är viktigt. 

I fem år har jag jobbat med vaccinationer. Nu jobbar jag för Doktor24, som utför så kallade hälsotjänster åt Apoteket.

Jag åker runt på olika apotek. Jag tar även antikroppstester för covid-19. Oftast jobbar jag i ett hälsorum i butiken. 

Jag har vissa fasta ställen som jag åker till. Andra dagar åker jag runt i Sverige och bemannar. Det är roligt att träffa många olika kollegor.

Det är också smidigt, för det är organiserat på samma sätt överallt. Jag kommer in, vet var allting finns. Inget krångel eller stress. 

I december har det varit mycket influensavaccin. En del vill fylla på fästingvaccin mot TBE. Det är inte mycket resevaccin under pandemin.  

Eftersom jag är från USA frågar folk hur det kommer sig att jag är här.

Jag brukar skoja och säga att jag kommit för att rädda Sverige från TBE. Vi har fästingar i USA, men de ger inte TBE. 

Vissa patienter har dåliga erfarenheter av att ta sprutor, men oftast går det bra. Några blir svimfärdiga. Det är när rädslan släpper och adrenalinet går ur kroppen som en del känner sig så. 

Jag har en väldigt bra grej som jag köpt från USA. En liten spikmatta man sätter på armen. De små taggarna känns, men inte nålsticket. Det där lilla extra man kan göra är så viktigt. 

Jag är van vid att ta stort ansvar. Jag jobbade tidigare som operationssjuksköterska. Det var tyngre fysiskt.

Nu är det mer småpratande, och jag som inte har svenska som modersmål är lite trött på kvällarna.”