”Vi står inte bakom las-uppgörelsen”

”Solidaritet är att vi ställer upp för varandra och ställer krav på varandra även om vi inte gillar varandra särskilt mycket eller ens förstår varandra”.

Citatet kommer från Frances Tuuloskorpi, fackligt aktiv i fyra decennier. Hon menar att solidariteten är nödvändig.

Den är grunden i fackföreningsrörelsen och har lett till att anställda i Sverige, tack vare att man ställt upp för varandra, har kunnat få bättre villkor i sitt arbete. Men det är inte bara gruppen, utan även jag som enskild individ, som tjänar på solidaritet.

Därför är det sorgligt när IF Metall och Kommunal bortser från solidaritet och vänder ryggen till gemenskapen inom LO genom att agera enskilt.

Ett beslut som påverkar alla arbetare i hela Sverige. Reaktionerna från andra LO-förbund har varit hårda.

”Vi som förbund måste på allvar fundera på LO:s framtida roll som samordnare när IF Metall och Kommunal uppenbart skiter i allt som vi är överens om inom LO familjen dagen efter vi fattar beslut”, uttalade Transport

”Den grundläggande frågan är vad enhälliga beslut i LO egentligen är värda?”, sade Sekos förbundsordförande, Valle Karlsson.

”Det finns en uppenbar risk att när enskilda förbund väljer att agera helt efter sitt egenintresse, i frågor som berör oss alla, så blir vi alla svagare och LO förlorar legitimitet, vilket i längden kan bli förödande”, tillade Mikael Johansson, förbundsordförande för Målarna.

Fastighets, Elektrikerna och Byggnads har allt gjort liknande utspel. 

Den 16 oktober beslutade en enig LO-styrelse att säga nej till Svenskt Näringslivs slutbud i fråga om den förhandling om trygghet och omställning som pågått sedan LO och förbunden begärde förhandlingar 2017. Beslutet bekräftades av ett lika enigt representantskap den 20 oktober.

Kort därefter öppnade IF Metalls förbundsledning den stängda dörren och nu senast så har även kommunal valt att strunta i beslutet som fattades inom LO-familjen.

Vi som medlemmar står inte bakom denna urholkning av anställningstryggheten och en framtid där arbetsköparna bestämmer på rädda och tysta arbetsplatser

Nu har vi alltså de två största förbunden inom LO tagit sig rätten att på egen hand förhandla fram ett avtal med PTK och Svenskt Näringsliv som får konsekvenser på hela arbetsmarknaden.

Svensk Näringslivs vice vd Mattias Dahl kallar överenskommelsen ”en bred, balanserad och efterlängtad reformering av arbetsmarknaden”.

Annie Lööf säger att det är historiskt och drar liknelser till Saltsjöbadsavtalet, hon tackar särskild IF Metall och Kommunal. 

”Efter 40 år tar vi nu äntligen avgörande kliv mot en modern arbetsmarknad. Förändringarna kommer göra att företag får ökad flexibilitet genom förändringar i saklig grund och betydande undantag från turordningsregler för alla företag, även medelstora.” 

En modern arbetsmarknad betyder alltså rädda och tysta arbetsplatser, där företagen nu kan säga upp anställda med ”samarbetsproblem” – exempelvis de som ställer krav på till exempel arbetsmiljöarbetet.

Eller att turordningsregeln urholkas genom fler undantag, där unga och starka prioriteras framför sjuka, äldre eller mindre starka. 

Hur kan en modern arbetsmarknad vara det samma som arbetsmarknaden såg ut för 100 år sedan då makten ensidig fanns hos arbetsköparen?

Vad har de förbund som gått med på uppgörelsen då vunnit genom att vända ryggen åt gemenskapen i LO och urholka tryggheten för löntagarna? Vad är smulorna som man plockat upp?

Därför är det sorgligt när IF Metall och Kommunal bortser från solidaritet och vänder ryggen till gemenskapen inom LO genom att agera enskilt

Jo, att man har fått minska tiden för visstid från 24 månader till 12 månader, hur det nu kommer att minska antalet visstidare, kan vi inte svara på.

Det har också erhållit skattefinansierad kompetensutveckling. Kompetensutveckling som man egentligen redan har möjlighet till genom vuxenutbildningen, Komvux och yrkeshögskolan, samt universitet.

Vi medlemmar har lika lite förståelse för att förbundsledningen bryter sitt löfte till övriga LO-förbund som vi har då den enskilde medlemmen accepterar att jobba på sämre villkor eller till lägre lön än det vi har lovat varandra som vi har till när.

Vi som medlemmar står inte bakom denna urholkning av anställningstryggheten och en framtid där arbetsköparna bestämmer på rädda och tysta arbetsplatser.

Sammanfattningsvis: Vi som medlemmar i IF Metall och Kommunal står inte bakom våra respektive förbundslednings val att acceptera överenskommelsen med Svenskt Näringsliv och PTK.

Enade vi stå – söndrade vi falla. Det är det enda sättet att över tid nå framgång som arbetare.