Om man ger hästen tillräcklig mycket mat så kan fåglarna äta sig mätta på det som kommer ut där bak.

Det kallas hästskitsteoremet. 

Termen används för att beskriva idén om att sänkta skatter för rika kan gynna de allra fattigaste. När de rikaste bygger gigantiska hus, köper dyra kläder och exklusiv design så kommer det att leda till fler jobb. Alla ska få det bra.

Det är i alla fall tanken. 

I en tv-studio sitter en krögare från en stjärnrestaurang och berättar hur svårt det är.  Jobb kommer att försvinna. Företrädare för industri och småföretag säger likadant.

Det är hårda tider och tragedier. Alla vill ha stöd, men få vill betala mer i skatt. 

Det är klokt att lyssna på varningar. Men det är ännu klokare att förstå att de som larmar mest inte alltid är de som drabbats värst.

Pandemin har lett till att skillnaderna mellan fattiga och rika ökat, rapporterar FN-organet ILO. Lönerna har sjunkit i flera länder. Många lågavlönade arbetare har blivit av med sina jobb. 

Det är den ena sidan. 

Den andra sidan är att några av världens rikaste blivit ännu rikare.

För Amazons grundare Jeff Bezos har utbrottet lett till ett plus på drygt 800 miljarder kronor, skriver affärstidningen The Economist.

Jeff Bezos plånbok är extrem. Därför är den spännande att skriva om.

Det hans företag gör får effekt för många människor. Samma sak gäller olika branschföreträdare. Deras röster är viktiga, men deras råd om stöd bör tas med många nypor salt eftersom de talar i eget intresse.

När vi i medierna ska skriva om vanliga människor blir det lätt stora siffror i stället för ansikten.

34 miljonerna i Latinamerika som blivit av med sina jobb på grund av pandemin. Flera hundra miljoner i Indien som inte längre kan försörja sig. 

Den här veckan har min kollega Ivar Andersen gjort ett försökt att ge ett ansikte till några av de röster som inte brukar höras.

Han har haft kontakt med vanliga anställda som han tidigare träffat på sina reportageresor runt om i världen.

I Peru berättar till exempel turistguiden Huber Huillca Diaz om sin desperata situation. ”Inga pengar, inga jobb. Livet är verkligen hårt nu. Jag tjänar bara så att det räcker till mat”, säger han.

Det kan vara bra att ha med sig den tanken nu när alla utom Jeff Bezos ropar efter stöd till just sin bransch. Vissa grupper har större tillgång till offentligheten än andra.

I tv-studion talar krögaren om hur illa det är ställt. Jag tror honom, men jag tänker på de ohörda rösterna från Peru, Thailand, Sydafrika.

Jag kan inte låta bli att undra om det är hästen vi ska mata eller om det finns ett annat alternativ.