Under pandemiåret 2020 har i stort sett alla världens länder infört nya eller utvidgat befintliga sociala stödprogram.

Men åtgärderna är ojämnt fördelade, både inom och mellan länder. Det visar en ny rapport från Act Svenska kyrkan, Svenska kyrkan biståndsverksamhet.

I låginkomstländer satsas i snitt 35 kronor per invånare och som regel omfattas under 10 procent av befolkningen. Höginkomstländerna satsar runt 6 000 kronor per invånare och träffar de allra flesta.

– Totalt omfattas omkring två miljarder människor av utökade stöd. I siffrorna ingår även åtgärder i Sverige som avskaffad karensdag, säger Gunnel Axelsson Nycander, policyhandläggare för Act Svenska kyrkan och författare till rapporten.

Åtgärder som införts i låg- och medelinkomstländer är ofta riktade mot de allra fattigaste. Det innebär att de missar en stor del av den behövande befolkningen.

– I stora delar av världen finns en stor mellangrupp som i dag står helt utanför trygghetssystemen, säger Gunnel Axelsson Nycander.

I ena änden finns de mest utsatta som i bästa fall nås av öronmärkta pengar. I andra änden finns fast anställda med tillgång till socialförsäkringar.

– Men däremellan finns framför allt informellt anställda. De är för rika för att få de riktade stöden men har ingen möjlighet att komma in i de avgiftsfinansierade trygghetssystemen, säger Gunnel Axelsson Nycander.

– De drabbas extremt hårt i coronakrisen. För till exempel gatuförsäljare innebär en nedstängning att försörjningen försvinner från en dag till en annan.

Att införa generella trygghetssystem i världens utvecklingsländer skulle kosta. Närmare bestämt strax över 10 000 miljarder kronor per år, enligt beräkningar från FN:s arbetsmarknadsorgan ILO.

En svindlade summa.

Ändå menar Act Svenska kyrkan, med stöd av siffror från FN:s kontor för humanitärt bistånd, att det vore en god affär.

Priset för att avstå riskerar att bli flera gånger högre.

– Det är en beräkning av bland annat det man förlorar i framtida tillväxt av att människor blir fattiga och sjuka och de permanenta skadorna på utbildning för den generation barn och unga som nu drabbas, säger Gunnel Axelsson Nycander.

– Social trygghet är inte bara en kostnad utan en del av att bygga ett mer stöttåligt samhälle.

De 10 000 miljarder kronor som skulle behövas för att bygga ut trygghetssystemen globalt motsvarar runt en niondel av vad världens höginkomstländer spenderade på nationella stödpaket under pandemins första två månader.

Coronastöd

Globalt omfattas runt två miljarder människor av de nya eller utökade stödåtgärder som införts under pandemin.

Höginkomstländer satsar i genomsnitt 6 000 kronor per medborgare. Motsvarande siffra i låginkomstländer är 35 kronor.

Att införa ett socialt grundskydd i låg- och medelinkomstländer skulle enligt ILO kosta 10 000 miljarder kronor per år, motsvarande 3,8 procent av ländernas bruttonationalinkomst.

Fyra miljarder människor, 55 procent av världens befolkning, saknar helt tillgång till sociala trygghetssystem.

Källa: ”Social trygghet för alla – Nyckel i covidkrisen”, Act Svenska kyrkan