I dag ser vi mönstren gå igen från 1930-talet med växande högerextrema krafter i Sverige, Europa och världen.

Vi får inte glömma att det var Saltsjöbadsavtalet som ledde fram till en modell av partssamverkan på svensk arbetsmarknad.

Detta ledde inte bara till arbetsfred utan också till ett reglerat förhållande till riksdag och regering som motverkade en odemokratisk utveckling i vårt land under 30-talet.

Sedan dess har marginaliseringen av människor i rostbälten, gigekonomins anställningsförhållanden och digitaliseringsföretag som utvecklat Taylorism 2.0 – parallellt med en försvagad fackföreningsrörelsen – skapat de moderna hoten mot vår demokrati. 

De nyliberala partierna Liberalerna och Centerpartiet har medverkat till denna odemokratiska utveckling genom att förstöra förutsättningarna för den svenska partsmodellen.

Genom sin brutala kampanj för en utredning utan hänsyn till balansen mellan arbetsmarknadens parter har C och L försökt göra den statliga las-utredningen till lag.

Den svenska traditionen med sitt gedigna utredningsväsendet ska enligt dessa nyliberala partier helt åsidosättas. 

I motsats till detta vill jag hävda att politiken har en viktig roll för den svenska partsmodellen.

Eller som statsminister Stefan Löfven uttrycker det: ” Den svenska modellen, där fack och arbetsgivare tillsammans tar ett mycket stort ansvar för villkoren på vår arbetsmarknad, är en modell som tjänat Sverige väl. Det är en modell som vi socialdemokrater alltid står upp för och som vi i Sverige ska vara riktigt stolta över”. 

Men där den svenska partsmodellen motverkade en odemokratisk utveckling, bejakar nu Svenskt Näringsliv en annan hotfull otrygghet och odemokratisk utveckling

Göran Hammer

Det är problematiskt att statsministerns och arbetsmarknadsminister Eva Nordmarks utgångspunkt är att överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv inte ska ta hänsyn till LO:s krav och problemställningar om otrygga anställningsformer.

Med den här utgångspunkten riskerar vi att gå emot en demokratisk utveckling inom arbetslivet och i Sverige som helhet.

De nyliberala partierna C och L vill inte att regeringen ska lyssna på LO.

Man anser att LO inte fullgjort sitt ansvar för den svenska modellen i och med att man inte skrivit under överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv.

En överenskommelse som negligerade LO:s krav baserade på de upplevda problem som medlemmarna i LO:s medlemsförbund gett uttryck för.

I Närkes Allehanda den 3 november 2020 skriver fackliga företrädare för Handels i Örebro att ” Som anställd inom handeln löper du stor risk att drabbas av psykisk ohälsa. Troligtvis har du en otrygg anställning, kan stapla visstidsanställning och vikariat på varandra under lång tid utan att få en tillsvidareanställning. Det innebär att du inte får kontrakt för lägenhet eller lån på banken”.

Otrygga anställningsförhållanden hotar att leda fram till arbetsmarknadskonflikter i pandemins tidevarv inom handelns område. 

Organisationen Svenskt Näringsliv är inte utan ansvar för den uppkomna situationen.

De har utnyttjat den politiska verkligheten med ett högerextremt parti som blivit samtalspartner med M och KD som tillsammans med de nyliberala partierna vill skapa otrygga anställningsförhållanden och försvaga fackförenings- och arbetarrörelsen.

Detta trots att det var LO som tog initiativ till förhandlingarna om anställningstryggheten från början.

Mönstret går igen från 1930-talet.

Men där den svenska partsmodellen motverkade en odemokratisk utveckling, bejakar nu Svenskt Näringsliv en annan hotfull otrygghet och odemokratisk utveckling.

Jag vill se ett annat vägval som innebär ett gemensamt ansvarstagande för en långsiktig arbetsfred och hållbar demokratisk samhällsutveckling.

Låt därför alla parter förhandla fram en hållbar samförståndsmodell.

Göran Hammer