”Det är som att jag har två arbetsdagar på en och samma dag. Jag går hem och laddar om inför nästa pass. Det är rena slaveriet.”

”När du kom hem mellan passen kunde du inte påbörja något, man satt bara och tittade på klockan och kände sig stressad. Det värsta var när barnen ville att man skulle stanna hemma och man fick svara att nu går mamma och jobbar igen”

”En delad tur tar sönder en totalt, fysiskt och psykiskt. Man har inget liv ”

Detta är en del av vardagen för hundratusentals arbetare idag. Delade turer sliter ut välfärdens personal och det omöjliggör för dem att leva vanliga liv som alla andra.

Har man gått hem från jobbet efter ett tungt arbetspass ska man vara ledig och njuta av sin fritid och umgås med vänner och familj – inte återvända till arbetsplatsen kort därefter.

En vanlig arbetsdag med delad tur sträcker sig oftast från sju på morgonen till nio på kvällen, innehållandes en paus på några timmar under dagen.

För en del innebär pausen att man hinner hem för att äta mellanmål, och kanske krama om sina barn lite snabbt, innan man behöver ta sig till arbetsplatsen igen.

För andra innebär det att man inte hinner hem överhuvudtaget, utan får spendera sin ”fritid” i fikarummet på det äldreboende man jobbar på.

Hela, friska och nöjda medarbetare innebär också trygga brukare. Det är inte raketforskning – det är sunt förnuft

Kristina Nilsson

Men en sak har de flesta med delade turer gemensamt: tiden mellan passen är obetald.

I praktiken innebär det ett arbetspass på 14 timmar, med i genomsnitt fyra till fem obetalda håltimmar. En tid då man varken hinner vila upp sig, umgås med familjen eller ägna sig åt fritidsaktiviteter.

Fenomenet med delade turer drabbar hårt arbetande kvinnor allra mest. Jag frågar mig därför ofta: inom vilka andra yrkesgrupper skulle detta upplägg överhuvudtaget tillåtas?

En dräglig arbetsmiljö och livssituation för välfärdens personal handlar i slutändan om kvaliteten inom bland annat äldreomsorgen.

Det handlar om min mamma, det handlar om min grannes pappa, det handlar om din mormor och farmor.

Vem kommer mäkta med att jobba ett helt yrkesliv om man fortsättningsvis förvägrar goda arbetsvillkor för dem som redan idag sliter dag och natt med att ta hand om våra äldre släktingar?

Hela, friska och nöjda medarbetare innebär också trygga brukare. Det är inte raketforskning – det är sunt förnuft.

Jag har full förståelse för att det inte är helt okomplicerat att ta bort delade turer över en natt. Det handlar trots allt om strukturella förändringar av hur man organiserar äldreomsorgen i en redan pressad situation.

Jag har själv erfarenhet av detta när vi satte stopp för delade turer i min hemkommun Örnsköldsvik. Med det sagt är det inte omöjligt.

Men det krävs politisk vilja och handlingskraft. Se bara på kommuner som Storfors, Avesta och nu senast Kalmar och Sundsvall.

I Kalmar och Sundsvall möjliggörs detta med hjälp av regeringens riktade välfärdspengar i statsbudgeten, och visar återigen vikten av att vi ger kommuner rätt förutsättningar för att göra verklighet av viktiga reformer för vår välfärd.

Jag uppmanar därför fler kommuner att följa Kalmars och Sundsvalls exempel – använd regeringens välfärdspengar till att sätta stopp för delade turer och de obetalda håltimmarna!